Jag har många gånger undrat hur jag hamnade här. Efter alla plågor, sorger, självdestruktiva handlingar, destruktiva relationer som jag trots allt överlevt. Allt jag utstått enbart för att få höra den där meningen på fyra ord; Jag älskar Dig Minna.

Mörkret lägger sig över Stockholm. Jag har avverkat ännu en dag.

Jag har en lista jag försöker gå igenom dagligen. En dag till som jag klarat av utav dessa trehundrasextiofem dagar per år utan dig min älskade son, mitt hjärta, mitt syre som du och din syster gett mig sedan ni kom till världen.

Det är sent. Mycket tankar som rör sig. Vad har vi människor egentligen för grunder för att det ska gå bra livet? Och vad är ett bra liv.