- 0share
- E-post
Det låter under mina fötter av grenar som bryts. Blommor jag inte vet namnet på, står så praktfullt här och var som statyer för mig att beskåda.
Jag tänker på året som gått, allt som gjort så ont både inuti och utanpå. Så tänker jag på min mamma som får ännu en sommar, min älskade lilla mamma. Jag oroar mig jämt för min pappa. Han är gammal. och har ont lite här och var. Jag tänker ofta på barnen när jag ser barn i fem, sexårsåldern och kan inte fatta vilka dumma beslut jag tog ibland. Men jag vet att jag var en bra mamma som gav mycket kärlek. Det har jag till och med på soc papper, men det bryr jag mig inte så mycket om. Vilka är dom att döma?
Min dotter, hon arbetar, har bil, storhandlar och är 21 år. Vad gjorde jag själv vid 21 års ålder – hjälp.
Jag tänker på alla jag mött under året som gått från förra sommaren. Vissa fina, vissa dåliga.
Men jag står här i skogen och hör trädens blad i skyn.
Jag har varit vid kyrkan, Maria Magdalena, och hälsat på barnens pappa. Tog en fin bild. Åh, vad jag önskar att han vore här, då hade jag sluppit ta vissa fajter själv. Speciellt den med min son.
Han var fyllda 18 år när han dömdes till flera års fängelse. Och hatet mot myndigheterna är så enormt. Som ett stort svart gap, och det enda som finns framför dig är helvetet.
Jag drar mina fingrar över ett par gula blommor och andas in så djupt jag kan. Äntligen är sommaren på väg.
Text och foto: Minna
ANNONSER
Vårt nyhetsbrev
Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!
ENOUGH
Donera till SocialPolitik!
I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021