- 0share
- E-post
Ibland längtar mitt hjärta ut
Att slippa känna precis allt vi människor gör
Jag blir trött på mig själv men vänder andra sidan till och kliver vidare
I drömmarnas land är vi fortfarande tillsammans
Alla, som små barn, dom ungdomar vi var en gång som sprang på Stockholms gator
Vi höll oss så nära varandra i natten
Vi bildade dom skuggor som andra var rädda för
35 år senare springer vi tillsammans i mina drömmar
När jag faller ned på knä och ber till Gud om min älskade son och i all den maktlöshet jag kan känna precis som andra föräldrar som har ett barn på glid, reser jag mig
Och många gånger hör jag vingslag bakom mig och jag känner mig ännu starkare
Dröm, verklighet vet jag ej
Jag har själv tagit alla dom steg dit jag är idag
Likt en människa med brutna ben har jag som så många andra dragit oss fram till mål vi satt upp
Många är borta, alltför många
Jag gråter ibland av saknaden, men skrattar lika mycket för mig själv av olika minnen tillsammans med er som är borta
Snart är morgonen här, igen
Till alla er som saknar någon som togs alltför tidigt på grund av en beroendesjukdom, psykisk ohälsa, oavsett vad
Jag hoppas ni alla får en helt underbar dag
Idag hoppas jag solen lyser lite extra på just oss som bär på miljontals minnen tillsammans med människor som ej längre finns kvar
Jag ska tillbaka in i drömmarnas land
i några timmar till
ANNONSER
Vårt nyhetsbrev
Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!
ENOUGH
Donera till SocialPolitik!
I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021