När mina erfarenheter tog plats på Dramaten

Alla har vi drömmar. Vissa drömmer stort, andra i en mindre skala. Jag har självklart också drömmar. Men jag kunde aldrig ana att mina texter jag skriver här och som ni läser skulle leda till Dramaten.

En kvinna jag lärt känna genom Stadsmissionen och mötesplatsen Mariatorget i St:Paul’s kyrkan, började läsa mina texter. Samtidigt får hon en förfrågan av en av sina vänninor, Rebecka Hemse, om hon känner eller vet någon kvinna som kommit ur sitt missbruk och kriminalitet och eventuellt skulle vilja berätta om det.

Anledningen till förfrågan var för att Rebecka just nu håller på att sätta upp en teaterpjäs – Svindel – efter boken Kärlekens Antarktis som är skriven av Sara Stridsberg. Boken handlar om en kvinna som lever i ett tungt heroinmissbruk tillsammans med sin pojkvän. Man får följa deras destruktiva liv. Det som gör denna bok så oerhört bra och speciell är att den berättas utifrån att kvinnan är död, mördad utav en torsk, så man får läsa hennes historia som hon berättar den efter sin död.

Oerhört likt mitt liv men självklart med en oerhörd skillnad, jag överlevde, jag finns, är livs levande.

Så när jag fick frågan om jag kunde tänka mig att träffa Rebecka Hemse för att prata med henne om hur ett liv som ung heroinist faktiskt på riktigt kan se ut var svaret ej svårt. Inte längre.

Att få vara med om att se hur en teaterpjäs växer fram är helt otroligt. Att få visa hur ett rörelsemönster ser ut hos en påverkad heroinist var aldrig svårt för mig. Och att sen få se hur dom här exceptionellt bra skådespelarna tog till sig precis allt jag berättade och sen spelade upp det, var häpnadsväckande.
Att få vara med på repetitionerna har betytt mer för mig än någon någonsin kan ana. Skratt och mycket tårar blev det.

Självklart har det här påverkat mig. Hela mitt liv i den världen som ung kvinnlig tung heroinist och kriminell fick jag ta fram igen och minnen haglade över mig. Sorg och lycka blandades ihop som sockervadd en het sommardag för att slukas av olika munnar kändes det som ibland.

Men, genom allt detta har jag även på riktigt förstått och känt framför allt, att jag gått vidare. Jag glömmer aldrig varifrån jag kommer eller vad jag bär med mig. Aldrig.

Men jag har lyckats vända mitt f d liv, mitt hjärtas sorg till nåt bra! För det är ändå 17 år av mitt liv jag aldrig kan få tillbaks.

Så, vad är en bal på slottet? Flera dagar på Dramaten?
För mig är det; ALLT!
Tack.

Minna

Svindel har premiär den 4 april på Dramaten.
Läs vår recension av föreställningen: Räcker publikens empati utanför teatersalongen?