- 0share
- E-post
I en brutal verklighet
går jag
över gatans kalla stenar
trampar mina fötter
I en brutal verklighet
är jag
kall, hård och omänsklig
känner jag få korta ögonblick
av värme och lycka
I en brutal verklighet
där jag lever, andas och är
hetsar människorna fram
rusar dom förbi varann
Alltför rädda
för att våga finnas
alltför fega
för att kunna minnas
En horisont
bortom stadens
grå betong
Text och bild: Hanna
Postad i Dikter, En ny kultursida
ANNONSER
Vårt nyhetsbrev
Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!
ENOUGH
Donera till SocialPolitik!
I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021