En brutal verklighet

I en brutal verklighet
går jag 
över gatans kalla stenar
trampar mina fötter

I en brutal verklighet
är jag 
kall, hård och omänsklig 
känner jag få korta ögonblick 
av värme och lycka

I en brutal verklighet
där jag lever, andas och är 
hetsar människorna fram
rusar dom förbi varann

Alltför rädda 
för att våga finnas 
alltför fega
för att kunna minnas 

En horisont
bortom stadens
grå betong

Text och bild: Hanna

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021