En brutal verklighet
I en brutal verklighet
går jag
över gatans kalla stenar
trampar mina fötter
I en brutal verklighet
är jag
kall, hård och omänsklig
känner jag få korta ögonblick
av värme och lycka
I en brutal verklighet
där jag lever, andas och är
hetsar människorna fram
rusar dom förbi varann
Alltför rädda
för att våga finnas
alltför fega
för att kunna minnas
En horisont
bortom stadens
grå betong
Text och bild: Hanna