Inga svar på svarta tavlan

Filmen Den svarta tavlan är en tysk, mycket välgjord dramatragedi som i sitt bildspråk såväl som i sitt manus tangerar mot socialrealism. Med andra ord är detta knappast filmunderhållning man gives.

Filmen griper tag i mig. Vi får ta del av en historia som är så typisk det som kan hända oss alla när orsak och verkan inte faller ut som vi haft för avsikt. Resultatet blir därmed något vi aldrig kunnat förutse. Spelplanen passar ämnet som handen i handsken; nämligen en stor grundskola med elever i mellan- och högstadiet. Storyn är enkel och spinner runt en fickstöld. En elev anklagas på fördomsfulla grunder och när en av lärarna tar till något okonventionella och tillika olagliga metoder för att söka klarhet börjar problem som slutar helt utan proportion.

Som åskådare kastas det ena dilemmat efter det andra rätt i ansiktet på oss. Vad är etiskt korrekt? Vad säger lagen och hur stämmer det med etiken? Hur undviker vi att svikta i vår integritet?

Förvänta dig inga svar på svarta tavlan. Den här filmen belyser snarare problemen i ett obehagligt skarpt ljus och jag gillar den.

Filmen får π π π och ett +

Den svarta tavlan
Regi: Ilker Çatak
Stockholms filmfestival