Drömmar som strömmar

Jag vaknar till en dag
och med den djupaste ansträngning
fyller jag mina lungor med luft

Fast jag öppnat mina ögon
har bilden av mina barns leenden etsat sig fast
att vakna ensam till den synen är oerhört tufft

I sekunderna som är kvar av min ihållande dröm
kan jag om jag anstränger mig riktigt noga
stanna kvar i fantasin att barnen ännu är mig nära

Jag blundar hårt och ser mina barns leende munnar
tro mig det är svårt att vara en tuff man
när man vaknar utan luft till dessa vemodiga drömmar

Jag somnar om och springer på en äng med mina älskade ungar
vi leker i en lekpark och de ropar ”högre pappa högre”
när jag ger fart till deras gungor

Deras glädjerop och underbara skratt
sakta så sakta börjar tyna bort
nu tårar från deras vackra små ögon börjar trilla

Jag vaknar på nytt och känner att mina egna tårar rinner
glädjen och lyckan ifrån mig försvinner
mina tårar känns som om de vore av blod

Det finns inget som kan beskriva denna saknad
jag önskar att få lämna kvar denna mardröm
på min tårfyllda kudde

Bild: Pixabay

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021