Jag skriver detta med en djup olustkänsla. Som ni vet har jag under den här tiden i fängelset (sexton månader) försökt få hjälp på alla sätt som jag varit berättigad till. Jag har verkligen behövt det. Jag har vridit och vänt på varenda sten och sökt i varenda hörn för att få hjälp med utsluss, men har blivit nekad då jag står som utvandrad från Sverige till Norge där jag tidigare har arbetat.

En fånges klagan är svår att höra
Lika svårt som det är
att gissa en annan människas börda

Det bor ett monster inom mig
som visar sig ibland
det spelar ingen roll var jag är
mitt i en skog eller på en strand

Som en blixt från en klar himmel kom bilden av dig till mitt sinne
Vi har just aldrig växlat många ord
men namnet du fick som liten har etsat sig fast i mitt minne