En dag i mitt liv

Jag har det så förnämligt att jag får sovmorgon och inte behöver ställa alarm. Jag ligger kvar länge i sängen och dricker en kopp kaffe där och äter en banan. Underligt, samma procedur varje morgon eller ska man kalla det för en typ av ritual.

Det är kul att sminka sig och göra sig i ordning, olika resultat varje gång. Så! Nu är jag på väg till Fontänhuset. Ready steady go!

Jag går på Söders gator. Alla är anonyma, ingen hälsar. Det är storstadsdjungeln som regerar. Skillnad där jag kommer från där hälsar varendaste kotte. Här är tempot är högt. Men bjussar man på ett leende får man faktiskt ett leende tillbaka. Går på Götgatsbacken. Det är som rena rama catwalken. Folk är väldigt modemedvetna. Jag skulle bara vill jag säga: Work it work it, när jag går förbi med något pillemariskt i blicken. Ibland skulle jag ändå vilja slänga något ful och gammalt över mig för att provocera. 

Äntligen! Nu är jag framme vid mitt mål: Fontänhuset. Här känner jag mig som hemma. Går upp för trapporna till receptionen, vissa dagar är trapporna extra tunga beroende på hur jag mår. I dag känner jag att jag behöver vila på en bänk som jag kallar för ”pusta ut bänken”.

Vem kommer här? Jo Anders handledaren med sitt glada leende på läpparna. Vi pratar musik. Han har bra musiksmak. Har du lyssnat på den där plattan med Beach boys? Tack för tipset Anders.

Klockan 11 är slagen. Då börjar radiomötet. Hon som leder mötet heter Malin och kallas för Radio Malin. Hon har alltid så snygga kläder, ofta i gult, orange och brunt som sjuttio-talet självt. I dag ska vi prata om vad vi ska göra till nästa sändning. Jag kommer med idéer om låtförslag. Lite pirrigt när det ska sändas ute på Götgatsbacken. Men man är gammal i gemet så gissar att det kommer gå bra. Det är inte på liv eller död, försöker jag intala mig själv.

Alla är så trevliga här, man blir sedd och det är en fin gemenskap. Vad skulle jag göra om jag inte hade Fontänhuset? Ligga hemma och ruttna kanske. 

Nu är radiomötet slut. Lunch på schemat. Lika fantastiskt god som vanligt. Det blir en favorit något Sydkoreanskt som heter Bibimbap.

Min dag på Fontänhuset är slut. Lika givande som vanligt. Jag är glad över att ha varit där och känner att jag har varit med och bidragit till något med nytta. 

Text: Elinor Ernqvist Östlihn 
På bilden tagen av Sari Njie syns Elinor till vänster med RadioMalin

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!

1 Kommentar

  1. Ulla-Britt den 19 jun 2023 kl 20:17

    Härligt kåseri
    Glädjesmittande.
    Tack
    Kram Ulla



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021