Som en blixt från en klar himmel kom bilden av dig till mitt sinne
Vi har just aldrig växlat många ord
men namnet du fick som liten har etsat sig fast i mitt minne

Min hand må vara sliten och tärd i en hård och iskall värld
Dock såsom kärleken och hoppet må vara i mitt liv
gör tanken på att få smeka din kind även den slitnaste hand len

Jag kan sitta i min ensamhet, genom stängsel och murar drömma mig bort
Frågar mig själv har jag äntligen kanske trots allt träffat en av samma sort?
Vågar vi drömma och glömma de virvelvindar som i vår ungdoms dagar satt sina spår?

Så fort jag får möjlighet ska jag plocka vildrosor och fästa i ditt hår
Jag drömmer och ser oss hand i hand där vi går
Vi har det bästa framför oss och bakom oss strör vi rosor som plåster på våra sår

Se på mig så ska jag se på dig
Jag håller din hand och du ska ömt få vila din kamp i min varma famn
För drömmen som äntligen blivit sann när vi i förtrollad kärlek ger varann våra kärleksnamn

Text: Raoul
Foto: IngelaS

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021