- 1share
- E-post
DEBATT: Hybridförlag som av media framställs som att de ägnar sig åt bondfångeri. Kritiker som inte vill recensera böcker utgivna av hybridförlag. Författaren Valle Wigers protesterar mot att den här bilden skulle vara ”sanningen”.
För de allra, allra flesta som lyckas färdigställa ett manus står inte alternativen mellan att bli utgiven på ett prestigefyllt ”riktigt” förlag eller på ett hybridförlag, alternativen är att inte bli utgiven alls eller att betala själv. Så betraktat utgör hybridförlagen sannerligen en slags demokratisering av förlagsbranschen, vilket Emma Jansson understryker i sin kloka ledare i BLT.
Vi har i Kulturnyheternas granskning kunnat se och läsa om hur Börje Börjesson betalade 73 000 kr för 100 ex av sin bok och nu känner sig lurad, termen som används är ”bondfångeri”. Som det påpekas i Förlagspodden är inte det särskilt dyrt. Ett traditionellt förlag har i runda slängar produktionskostnader i form av redigering, formgivning och korrläsning på 50 000 kronor innan en bok skickas till tryck. Därtill kommer tryckkostnader. Med de glasögonen låter 73 000 som en rimlig summa.
Kulturnyheterna hade redan sitt narrativ klart, det blev tydligt när de hörde av sig till mig och min författarkollega Peo Bengtsson inför reportaget. Vår erfarenhet av Lava var de inte ett dugg intresserade av att höra. Vittnesmålen kom från 26 missnöjda författare, fråga vilket företag som helst så kan du nog hitta 26 missnöjda kunder. Hade redaktionen grävt lite hade de sannolikt kunnat vaska fram 26 nöjda hybridförfattare. Hade det då utgjort ”sanningen”?
Att som författare ha ekonomiska incitament som drivkraft tror jag är helt förödande och det är lite sorgligt att den senaste tidens uppkomna debatt är så fixerad vid just detta. Som jag skrivit om tidigare kan vi exemplifiera med en roman som tar tre år att skriva, kanske fyra timmar om dagen i snitt, vilket ger 4 380 timmar. Säg att ett fint traditionsrikt förlag betalar ut ett förskott på 43 800 kronor, så landar timlönen på 10 kronor. Det är ju tämligen hopplöst och också förklaringen till att, säg 98 procent av alla skrivande personer, måste frikoppla sitt författande från ekonomiska hänsyn. Att tro att skrivandet skulle vara gynnsamt ur ett ekonomiskt perspektiv är helt enkelt en illusorisk tanke. Det måste drivas av andra krafter. Undantaget de kanske femtiotalet (?) författare i Sverige som faktiskt kan leva gott på sin penna så är väl i princip alla andra likt mig heltidsarbetande, vilket Agnes Lidbeck skrev klokt om i den enligt mig bästa text om författarens villkor som publicerats de senaste åren. Skulle samtida svenska romanförfattare redovisa sin försäljning är jag övertygad om att de flesta skulle bli överraskade över hur blygsam den är.
När Peo kontaktade mig och föreslog att vi skulle skriva någonting ihop enades vi snabbt om att vi skulle försöka oss på att skriva spänning, alltså så kallad genrelitteratur. För att parafrasera Mikaela Blomqvist ville vi hitta någonting som i bästa fall skulle visa sig mer intressant än vår egen tillvaro. Det första beslutet var att ha en kvinnlig protagonist. Det andra att allt som inte var en muttrande svensk poliskommissarie i glesbygd skulle uppmuntras. Via våra tangentbord i Stockholm respektive Göteborg började Kirstens person ta form och vi följde nyfiket hennes steg.
Resultatet blev Dit antiloper kommer för att dricka som vi skickade in till Lavas och Adlibris manustävling. Den nådde topp tre och vi blev erbjudna utgivning – på det traditionella sättet. Fram till idag, med två ytterligare delar i spänningstrilogin bakom oss, har vi inte betalat en enda krona ur egen ficka. Redaktörsarbetet har varit eminent, likvärdigt andra ”fina” förlag (som Carlsson Bokförlag och X Publishing) jag tidigare haft att göra med. Vi har inte blivit lovade vare sig morgonsoffor (vilket väl inget bokförlag i världen kan utlova) eller införsäljning till bokhandel.
När tyckare säger att hybridförlagens böcker är undermåligt utformade och fulla av korrfel, så vill jag säga: Varsågod, läs vår trilogi och återkom. Ni behöver inte älska romansviten, men jag hoppas att ni ser hur mycket omsorg vi lagt ner, att vi gjort den så bra vår talang tillåter.
Men eftersom kultursidorna vägrar ta i oss med tång blir det en felaktig förutfattad mening som behandlas som en sanning. Kritiker hävdar i raljerande ton att de aldrig skulle läsa en roman från ett hybridförlag och i Sveriges största morgontidning fylls lördagens kulturdel med ”litteraturkritik” med lika mycket udd som en sälj-eller baksidestext, under strecket renodlad reklam för de stora förlagens genrelitteratur på området spänning.
Oavhängigt vårt fall med en utgivning som bekostas av förlaget så har jag svårt att se varför det skulle vara mer eftersträvansvärt att hoppa från tuva till tuva med hjälp av olika stipendier från statliga medel än att, om man tycker sig ha råd, själv bekosta sin utgivning och så förverkliga en dröm.
Text och foto: Valle Wigers
LÄS fler texter av Valle Wigers:
Ett telegram från det undermedvetna
Sommarnovell: Semester med punkarna
Hemma igen
Finansen vädrar vinster i Berlin
SocialPolitik recenserar och skriver gärna om böcker utgivna på hybridförlag:
Rosor ur ett ormbo
Och vinnaren är
Livet, hivet, döden
7 Kommentarer
Lämna en kommentar
ANNONSER
Vårt nyhetsbrev
Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!
ENOUGH
![[Logga] Enough](https://socialpolitik.com/wp-content/uploads/2017/05/enough904x904.png "[Logga] Enough")
Donera till SocialPolitik!
I 31 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021
Det var inte ens 26 missnöjda författare. Jag var intervjuad och känner mig inte generellt ”missnöjd”. Absolut inte. Dock det finns saker att förbättra, vilket inte är anmärkningsvärt. Jag listade både positivt och förbättringsönskemål. Korrekturläsningen kunde varit bättre genomförd och jag hade önskat mer tid med redaktören. Men jag fick ut min bok, ljudbok och e- bok! Det är jag SÅ glad över och hade nog aldrig nått dit utan Lava.
Jag måste också säga att jag är mycket nöjd med samarbetet med Lava. De hjälpte mig att få ut min bok ”Rosor ur ett Ormbo” som blev recenserad i Socialpolitik. ( länk under artikeln). Jag hade en mycket engagerad redaktör som alltid svarade mig omedelbart. Redigeringen var proffsig och förutom redigeraren hade jag också en korrekturläsare, så texten blev ordentligt genomarbetad. Skulle jag gett ut den själv, hade nog en hel del felaktigheter slunkit igenom. Formgivningen och omslaget blev också mycket proffsigt utförda och den summa jag betalade var mer än rimlig för allt arbete man lade ner från Lavas sida. Mycket proffsigt. Dessutom distribuerade de ut min bok till all nätbokhandel. Jag är så glad att Lava gett mig möjligheten att ge ut min bok och jag är självklart medveten om att jag måste lägga ner en del arbete själv med marknadsföring. Det hårt vinklade reportaget i SVT berörde mig illa. Jag är en vuxen människa som kan läsa avtal och fatta mina egna beslut.
På tal om Hybridföretagens bondfångeri. Claudette Skilving
Jag har skrivit ett antal böcker och fått dem tryckta av ett hybridförlag (Vulcan). Första gången skickade jag in manuset till de etablerade bokförlagen och blev givetvis refuserad. Då vände jag mig till ett hybridförlag. Vulcan.
Därefter har jag skrivit några till, men inte skickat in manuset till några bokförlag, vis av erfarenhet. Jag gick tillbaka till det hybridförlag som tryckt upp min första bok. Då kunde jag konstatera att förlaget blivit dyrare. Däremot kom summorna inte i närheten av de som nämnts i TV:s Kulturnyheter ( 73 000 för 100 ex), utan var betydligt billigare. Anledningen var att jag varken utnyttjade korrläsning, redigering eller formgivning. Detta fick jag hjälp med av duktiga vänner.
Lusten att skriva finns hos många. Idag ökar intresset för att skriva en bok samtidigt som en rad institutioner erbjuder skrivkurser, som Folkuniversitetet, Biskops Arnö, ABF m.fl som har kurser på temat: Skriv ditt liv. Kursledare är ofta författare och antalet elever ökar. De uppmuntrar ofta dem som bär på dessa drömmar, att skriva. När man väl har sitt manus klart kanske man skickar det till flera bokförlag och då händer det som flertalet fått erfara, man blir refuserad. När man förstår att den vägen är stängd återstår två saker, att lägga manuset i byrålådan och glömma bort det eller att vända sig till ett hybridförlag.
Att förverkliga en dröm. En del skriver för sina nära och kära, andra har ambitioner att nå ut till fler och bli ”riktig författare” och försörja sig på sitt skrivande. Vilka man vänder sig till är viktigt. Vilka vill man ska läsa? Är min text/berättelse allmängiltig? Eller har skrivandet en terapeutisk funktion för mig själv och hur mycket ska det få kosta.
En ny marknad har uppstår när många vill trycka upp sina egna böcker och när olika aktörer erbjuder kurser i skrivande. De erbjuder det som de etablerade bokförlagen inte gör. De kan trycka upp din berättelse så att den blir en bok. Precis som alla marknader finns seriösa och mindre seriösa företag. Hybridförlagen är en affärsidé som bygger på våra drömmar. Vill man etablera sig som författare, bli recenserad och sälja, finns många hinder, enligt Kulturnyheterna, eftersom den marknaden är stängd för hybridförlagens böcker. Varför är väl att bokbranschen redan idag har försäljningsproblem och vill undvika konkurrens. De hänvisar till kvalitetsbrister i de självfinansierade böckerna, vilket inte alltid stämmer. Jag har läst många böcker som lanserats av etablerade bokförlag som inte har hållit måttet. Flera kändisar har vittnat om att vissa förlag uppmuntrat dem att skriva en bok, knappast för deras litterära ambitioner utan för att det finns ett ”skvallervärde” att sälja. För sådana som jag, som gillar att skriva, är hybridförlagen en möjlighet att få ett manus att bli en riktig bok att hålla i, att få tillgång till professionell hjälp. För personer som vill slå sig in på en marknad måste de kritiskt granska vad förlagen erbjuder, om det verkar realistiskt och om kostnaderna är rimliga. Väga det mot alla hinder som finns att etablera sig på marknaden. För min del handlar det om lusten att skriva och att kostnaderna ligger på en rimlig nivå, dvs långt ifrån de siffror som nämnts i debatten.
Några av de böcker jag anlitat Vulcan:
En brokig familj. 2013.
Krigsvintrar, 2016
Drömmar och blåbärssylt 2021
Till skillnad från de stora förlagen, där allt verkligen handlar om pengar, vågar Lava ge ut okända debutanter. De har bedömt min roman utifrån dess kvalitet, och bara det. Låter osmart av dessa sk kritiker att avfärda böcker utgivna på detta sätt – dessa böcker torde ju vara mer intressanta än sådana som getts ut bara för att tjäna pengar. Jag visste vad jag gav mig in på – kontraktet var väldigt tydligt. Och jag skriver inte för pengar. Jag skriver för att jag måste, för att berättelsen jag burit inom mig bara måste ut! För att jag inte har något val. De som törs läsa något nytt kan hitta min roman här: https://www.vulkanmedia.se/mannen-under-manen/
Jag tycker verkligen att det är bra att ha olika möjligheter att ge ut bok. Jag är mycket nöjd med Lava
Mycket insiktsfull text, rimmar väl med denna också: https://www.bohuslaningen.se/asikt/ledare/rakna-inte-med-att-bli-nasta-camilla-lackberg.c614f0de-e058-4566-98f7-a032d4a2bb8a
Tack för läsningen!
Det finns de som anser att det borde vara varje förlags plikt att bekosta vartenda manuskript som de får sänt till sig. Att varje människa med författardrömmar borde ha en oinskränkt rättighet att bli publicerad på någon annan bekostnad. Den som har den minsta kunskap om företagsekonomi inser snabbt att då skulle vi inte ha några förlag alls.
Vad kan man då göra om man faktiskt fått ihop ett manus men inte lyckas ta sig igenom nålsögat att få ett förlagskontrakt? Om man trots allt inte vill ge ut själv utan få hjälp i processen att faktisk kunna hålla den där nytryckta boken i sin hand en dag. Inte minst har anledningen för mig att välja hybridformen varit att någon neutral person ska anse att mitt manus är tillräckligt bra för att ges ut. Om förlaget är seriöst tar de bara in det som de själva kan stå för, har ju sitt eget ryckte att tänka på.
Själv har jag arbetat med två olika hybridförlag, Ord och Visor med mina tre första böcker (Om inte Rasmus fått röda hund, Om det inte hade hänt samt Och vinnaren är…) och Lava med min senaste (Ett liv som Annelis). Jag har bara gott att säga om båda två. Alltid bra bemötande och proffsig hjälp med alla delar som hör ihop med att ge ut en bok.
Ja, det har kostat mig pengar men vad hade varit alternativet? Att mina drömmar att en dag få kalla mig författare aldrig hade infriats? Att jag haft ett antal manus som samlat damm i byrålådan? Skivande har varit min hobby, hur många får en sådan betald av andra? Den som drejar, den som spelar ishockey eller den som påtar i sin trädgård. Visst, det finns några få som lyckas men för de allra flesta är det helt främmande att någon annan skulle stå för de kostnader det innebär att göra det man vill.