”Borde vara obligatorisk för tonåringar”

Son och far på Dramaten i Stockholm är antagligen ett mästerverk för teaternördiga. Det menar SocialPolitiks Tess Lundberg som själv ser ett stundtals ganska svårförståeligt och långtråkigt familjedrama.

Son och far utspelar sig i en svensk förort och i Marocko och handlar om en dysfunktionell familj där missbruk och våld är vardagsmat. Manusförfattaren och regissören Alexander Salzberger har lyckats få med det mesta som finns i en familj med missbruk – förnekelsen, erkännandet, skulden, beroendet, medberoendet, skammen, oron för att föra det genetiska och sociala arvet vidare.

Jag älskar scenografin och musiken i föreställningen, det förstärker och ger en stundtals mäktig känsla – en upplevelse. Tyvärr är Son och far utöver det inte en föreställning som fängslar, i alla fall inte mig. Men för alla er som aldrig upplevt missbruk nära i verkligheten kan jag tänka mig att pjäsen både berör, skrämmer och äcklar. Tyvärr fängslar inte skådespelarna och deras repliker på samma sätt som musiken och koreografin. För mig som levt i missbruk blir det bara så långdraget att jag blir rastlös ganska tidigt in i föreställningen.

Jag ger föreställningen betyget 3 av 5 möjliga. Eftersom publiken fick ta del av en liveintervju med regissören i efterhand blev det hela lite mer begripligt. Då beskrev Alexander Salzberger sitt grepp att låta tre skådespelare gestalta en och samma person.

Detta är en pjäs som borde vara obligatorisk för tonåringar i skolan om intervju med regissören både före och efter föreställningen ingår. Varför? Därför att den skildrar hur det är att växa upp i två kulturer med våld i nära relationer och missbruk, förvirringen att växa upp utan sin biologiska far. En far från en annan kultur, religion och med en annan hudfärg än det etniskt svenska. Alltså frågor kring några av de samhällsproblem som många av oss växer upp i just nu – det viktigaste i det, är att veta att man inte är ensam, att det finns fler som upplever och har upplevt samma kaos i hemmet och inuti sig själva.

Manusförfattaren och regissören kommer säkert att bli omskriven i våra litterära historieböcker precis som Strindberg, som han hämtat inspiration från när det handlar om formen. Ändå – för oss vanliga dödliga tror jag att det krävs en förklaring för att förstå de mest konstiga konstnärers mästerverk.

Tess

Son och far
Dramaten
Manus och regi: Alexander Salzberger
Spelas t o m 7 juni 2024