Dom Fläckfria har klivit in i studion

Vissa band försöker vara så coola att de spricker. Dom Fläckfria är helt naturliga. Bandet har funnits i sex år med olika medlemmar och under våren ska de spela in en skiva producerad av ett riktigt proffs, Sulo Karlsson. Elinor Ernqvist Östlihn har intervjuat Tess, en av bandets två sångerskor. 

Tess har varit med i Dom Fläckfria sedan 2023. Hon började redan som fyra-åring sjunga med hopprep som mikrofon framför spegeln till låtar som Jag mötte Lassie, Fångad av en stormvind och Jag mår illa. När Tess var fem år var hon med i kyrkans barnkör. I högstadiet spelade hon i tjejband med influenser från Bob hund, Oasis, Blur och Anouk. 

– Jag har alltid velat sjunga. Framförallt har jag alltid älskat texter och fastnat för melodier, så länge jag kan minnas. 

Vem skriver Dom Fläckfrias texter? 

– Oavsett vem det är som har skrivit, så säger vi att det är Dom Fläckfria. Det är oftast Fredrik och han är jätteduktig, texterna kommer av sig själva. Jag och Alexandra har skrivit några texter som Fredrik brukar finslipa. Julen har också skrivit någon text. Vi skriver texter från vårat dagliga liv och människor vi möter.

Hur får ni fram proggkänslan i bandet? 

– Alla som sjunger på svenska och är lite samhällskritiska hamnar lätt i proggfacket. Om fem år kommer du att fråga hur vi fångar rockkänslan istället.

Hur har ni kunnat utvecklas så mycket?

– Vi repar ofta, just nu två-tre gånger i veckan. Mycket tid går också till att repa hemma själv. Man brukar säga att för att bli en bra artist ska du träna två timmar om dan. Totalt blir det mellan sex till åtta timmars rep i veckan plus spelningar. 

Bästa och sämsta publiken? 

– Vi spelade på ett mingel med väldigt rika människor. Vi stod i ett hörn och dom stod vid ett cafébord med drinkar i handen. Dom pratade bara med varandra och lyssnade inte på oss. Efteråt var det faktiskt en dam som ringde upp och bad om ursäkt: ”Gud jag har så dåligt samvete, här får ni 500 kronor var som förlåt och plåster på såren.” Dom kände nog själva att dom var en dålig publik. Det var som att inte bli sedd för det vi gjorde, det var helt kasst. 

– Publiken när vi var med i Radio Totalnormal var rolig. Där lyssnade alla och sjöng med. Personer från Convictus Vardagsrummet följer alltid med på våra spelningar och personalen på alla härbärgen är en jättebra publik när de kommer och lyssnar för de kan alla texter och sjunger med.
Bästa publiken finns på Mötesplats Maria, Stadsmissionens lokal i Sankt Paulskyrkan, dom har följt oss länge.  Ibland blir vi bokade av socialtjänsten till någon julfest eller liknande, dom är alltid en tacksam publik då många av våra texter handlar om just socialen och deras handläggare. Dom tycker att det är roligt att sjunga med i kritiska sånger om dom själva.

Det mest spännande som händer just nu är bandets samarbete med Sören Sulo Karlsson, sångare och låtskrivare med en lång karriär från olika punkband. Han har spelat med Ian Hunter, Wilko Johnson, Nazareth, Thåström, Plura, KSMB, Hellacopters, Docenterna och faktiskt också med Larz-Christerz.

– Jag är inte så mycket punk utan jag är indiepop. Sulo har jobbat med jättemånga olika artister så det är verkligen en heder att få ha honom som vår producent. Kanske blir det någon spelning här och där, men det stora nu är att vi ska spela in en skiva i maj med Sulo!

Elinor Ernqvist Östlihn