Dokument inifrån den svenska kriminalvården

12 mar 2023|Redaktion||En ny kultursida, Innanför muren, Kriminalvård, Missbruk

0share
E-post
facebook
twitter
Tweeter

I skrivande stund befinner jag mig på Häktet Bomhus gemensamhetsavdelning och därifrån sänder jag dessa rader. Jag vill berätta om en period som sträcker sig mellan den fjärde december förra året till den elfte januari i år.

Förra veckan erhöll jag ett brev från Riksdagens ombudsmän även kallad Justitieombudsmannen/JO. Detta innehöll ett beslut angående en anmälan jag gjort av Kriminalvården beträffande en intagens (min) rätt att integrera med andra intagna.

Jag inkom till häktet Gävle den fjärde december på grund av att jag motsatt mig en arrestering för misstänkt tillgrepp av fortskaffningsmedel. Det hela slutade med att jag först blev häktad misstänkt för grovt våld mot tjänsteman och senare blev delgiven rubriceringsändring och stämd för försök till mord på två polismän. Senare blev jag fälld för grovt våld mot tjänsteman och grovt hot mot tjänsteman.

Vad jag vill belysa är missförhållandet och kränkningen i samband med häktandet samt den ogrundade isolering som jag utsattes för, under perioden som jag var placerad på ett restriktionshäkte mellan den fjärde december 2022 till och med den elfte januari 2023.

Jag hade under loppet av ett år förlorat min lillebror på grund av ett missbruk som ledde till hans bortgång och min sambo med våra fyra barn lämnade mig. Jag förlorade mitt hem, mitt arbete och befann mig själv i ett på grund av nämnda faktorer destruktivt missbruk när jag häktades. Min psykiska hälsa var dålig. Jag hade en övergivenhetskänsla som i mitt fall inte var hälsosam.

Den första tiden på häktet kan jag förstå att jag hölls avskild, men efter cirka tio dagar var jag åter i gott skick. Vad som hände senare var upprepad förnedring där jag gång på gång, dag ut och dag in, nekades integration med andra intagna. Då jag är en väldigt social person som behöver mänsklig kontakt, något jag påtalade säkert hundratals gånger, men endast på ett nedlåtande sätt förnekades denna möjlighet, valde jag att anmäla Kriminalvården till JO. Jag fick rätt.

Det är hemskt att som häktad, det vill säga ej dömd, bli förnekad sina rättigheter. Att bli förnedrad av personal inom Kriminalvården såväl verbalt som genom ett passivt aggressivt handlande. Jag önskar verkligen att ingen ska behöva utsättas för den psykiska misshandel som jag fick utstå på häktet, den tid som jag obefogat fick spendera på restriktionsavdelningen UTAN att jag hade restriktioner.

Med vänlig hälsning
Raoul

Skriv ut PDF!

Skriv ut!

Redaktion

SocialPolitik har blivit beviljade stöd från Allmänna arvsfonden under tre år, med start januari 2023. Den här texten publiceras med hjälp av det stödet.

Postad i En ny kultursida, Innanför muren, Kriminalvård, Missbruk

1 Kommentar

Linda W den 16 mar 2023 kl 18:08

Tack Rauol för att du delar med dig och för att du är transparent vad gäller vad du dömts för. Din berättelse bidrar med ett viktigt inifrånperspektiv som ger läsaren en inblick i komplexiteten i din livssituation. Att orka ta till oss komplexiteten i ”svåra frågor” är något jag tycker att vi behöver bli bättre på i dagens samhälle där mycket framställs/uppfattas som svart eller vitt, gott eller ont, sant eller falskt.

Dina ord illustrerar även hur relationen mellan å ena sidan människor i utsatta situationer och å andra sidan rättssystemet och dess aktörer kan se ut när den fungerar mindre bra, samt vem som nästan alltid befinner sig i underläge i denna relation. Att JO gav dig rätt hoppas jag bidrar till en viss känsla av upprättelse för dig. Det kan kanske vara peppande att veta att ett yttrande eller beslut från JO inte bara är relevant i relation till det aktuella fallet, utan dessa yttranden fungerar också vägledande för andra när de ska försöka förstå hur t.ex. lagar ska tolkas och tillämpas. Så att du anmälde och fick rätt kan kanske förebygga vissa felsteg framöver.

Slutligen vill jag säga att jag tycker det är väldigt viktigt att allmänheten får inblick i den slutna värld som t.ex. ett häkte utgör, och vi behöver höra fler röster från personer som befinner eller befunnit sig ”innanför murarna”. Detta för att visa att det dessa röster förmedlar inte alltid överensstämmer med de ”magkänslor” eller stereotypa föreställningar många av oss har vad gäller vilka som hålls bakom lås och bom. Modigt också att berätta, så åter igen tack.