Dokument inifrån den svenska kriminalvården

I skrivande stund befinner jag mig på Häktet Bomhus gemensamhetsavdelning och därifrån sänder jag dessa rader. Jag vill berätta om en period som sträcker sig mellan den fjärde december förra året till den elfte januari i år.

Förra veckan erhöll jag ett brev från Riksdagens ombudsmän även kallad Justitieombudsmannen/JO. Detta innehöll ett beslut angående en anmälan jag gjort av Kriminalvården beträffande en intagens (min) rätt att integrera med andra intagna.

Jag inkom till häktet Gävle den fjärde december på grund av att jag motsatt mig en arrestering för misstänkt tillgrepp av fortskaffningsmedel. Det hela slutade med att jag först blev häktad misstänkt för grovt våld mot tjänsteman och senare blev delgiven rubriceringsändring och stämd för försök till mord på två polismän. Senare blev jag fälld för grovt våld mot tjänsteman och grovt hot mot tjänsteman.

Vad jag vill belysa är missförhållandet och kränkningen i samband med häktandet samt den ogrundade isolering som jag utsattes för, under perioden som jag var placerad på ett restriktionshäkte mellan den fjärde december 2022 till och med den elfte januari 2023.

Jag hade under loppet av ett år förlorat min lillebror på grund av ett missbruk som ledde till hans bortgång och min sambo med våra fyra barn lämnade mig. Jag förlorade mitt hem, mitt arbete och befann mig själv i ett på grund av nämnda faktorer destruktivt missbruk när jag häktades. Min psykiska hälsa var dålig. Jag hade en övergivenhetskänsla som i mitt fall inte var hälsosam. 

Den första tiden på häktet kan jag förstå att jag hölls avskild, men efter cirka tio dagar var jag åter i gott skick. Vad som hände senare var upprepad förnedring där jag gång på gång, dag ut och dag in, nekades integration med andra intagna. Då jag är en väldigt social person som behöver mänsklig kontakt, något jag påtalade säkert hundratals gånger, men endast på ett nedlåtande sätt förnekades denna möjlighet, valde jag att anmäla Kriminalvården till JO. Jag fick rätt. 

Det är hemskt att som häktad, det vill säga ej dömd, bli förnekad sina rättigheter. Att bli förnedrad av personal inom Kriminalvården såväl verbalt som genom ett passivt aggressivt handlande. Jag önskar verkligen att ingen ska behöva utsättas för den psykiska misshandel som jag fick utstå på häktet, den tid som jag obefogat fick spendera på restriktionsavdelningen UTAN att jag hade restriktioner.

Med vänlig hälsning
Raoul