Älskade, hatade tid

Under tiden som hemlös i Stockholm var Convictus Södermalm, Vardagsrummet, min enda trygga plats att komma till. Jag var ofta vilsen och det enda som drev mig att på något vis att fortsätta och inte ge upp var Convictus trygga lokal. Att man inte kunde komma påverkad hjälpte mig att låta bli drogerna. Mer än en gång fick jag broderlig, systerlig och moderlig närhet, ömhet och genuin kärlek. Jag fick tvätta av mig gatans skam som jag kunde känna stundvis. Jag fick kläder som fick mig att känna mig hel, inte bara materialistiskt utan från djupet inifrån, även känslomässigt. Jag fick sätta mig vid stora bordet och dela en familjemiddag, kände mig älskad och viktig. Convictus dömer inte. Ni ställde upp fler än en gång och det räddade mitt liv. 

Raoul

Älskade hatade tid

Älskade hatade tid som bara går och går 

jag förlorade dig men idag är du min 

värmen från solen kommer snart och jag vågar tro på en vår 

tack min lyckliga stjärna att straffet bara blev nåt år

Blickar raskt och snabbt i livets backspegel 

och äntligen igen är jag fin 

ja äntligen igen är jag faktiskt min

Vackraste, finaste, brinnande själ 

som månens ljusaste strimma 

kom du in i min värld

Utanför din välkomnande dörr där jag så ofta stod 

med handen min så sliten och tärd 

jag ändå i dörren din stod

Med blicken din genom fasaden 

min ja du faktiskt skar 

och för en stund mellan klockan tolv och sju 

var du allt jag har

I en värld så dyster, kall och grå 

lyste du upp mot mig likt en glimmande diamant 

och allt runt omkring mig av misär, sorger och strid 

så simpelt försvann

För i ditt vardagsrum fanns din kärlek 

omkring mig precis överallt 

jag kan aldrig du brinnande eldsjäl nog tacka 

för det goda som du hos mig såg

För när jag i livets djupaste svacka 

du kvar på perrongen så står 

jag ser dig från fönstret på ett norrgående tåg 

du ska veta att tack vare dig, ditt finaste hjärta 

jag en gång får uppleva VÅR

Text: Raoul, Häktet Bomhus
Foto: IngelaS