Lika inför lagen?

Jag har en vän som kom ut från fängelset i november. Han saknade pengar, arbete och bostad. Han tajmade socialkontorets telefontid och fick tala med en handläggare. Jodå hon skulle skicka ut ansökningshandlingar om försörjningsstöd, men vart skulle de skickas?

– Ni kan kanske skicka pappren till min vän – han har en postadress?

Men det gick inte p g a sekretess. Det kan synas underligt att icke ifyllda formulär kan vara sekretessbelagda men så var det tydligen, så han fick lydigt hämta pappren i kommunens kundcenter. Det var en rejäl bibba och de ville veta allt och lite till. De ville även att han skulle fylla i ett standardformulär där han hävde all sekretess till andra myndigheter.

– Men om jag inte vill häva sekretessen?

– Då bedömer vi kanske att du döljer något.

– Men är det inte exakt den möjligheten som sekretess syftar till?

– Vårt jobb är att motverka bidragsfusk.

– Jag trodde att ert jobb var att bistå människor i nöd.

– Du kan naturligtvis välja att inte häva sekretessen men det kommer att påverka din ansökan.

– På vilket sätt?

– Det får utredningen utvisa.

Det är svårt att vara ideologisk och principfast när man är hungrig så min vän hävde sekretessen och väntar nu otåligt på pengar till mat.

Jag har dock svårt att släppa tanken; varför har vi skapat sekretesslagar som sedan sluga tjänstemän tar sig runt med hjälp av piska och morot? Först skrivs det högtravande lagar som skall skydda individens integritet och privatliv sedan formuleras det standardformulär där hen förväntas att avsäga sig den lagstadgade rätten. Hade det i så fall inte varit både mer demokratiskt och enkelt att slopa de skyddande integritetslagarna?

För det kan väl inte vara så diaboliskt uttänkt att sekretesskydden finns till för de besuttna men inte för de fattiga?

Hans Johansson