Tystnaden runt krigsbarnen

Anna Takanens farfar stupade i finska fortsättningskriget 1941 och hennes pappa skickades som 4-årigt ”krigsbarn” till Sverige, en av cirka 70 000. Anna själv mobbades i skolan som ”finne”. Ändå kunde hon ingen finska, inte heller hennes far. Han som blev kvar, som fick slita hårt i ladugården, som aldrig fick julklappar som den ”svenske” fosterpojken fick.

Timo Takanen växte upp med en oändlig längtan, tystnad och sorg, ”sörjen som blev” – efter mamman och brodern, bara 16 månader yngre. När de ses efter många år, har de inget gemensamt språk. Ändå är banden så starka.
För Sörjen som blev handlar ännu mycket mera om kärleken. Så vackert berättad hela boken igenom. Ända från den ohejdbara förälskelsen mellan farfar Väinö och farmor Saara. Liksom kärlekens pris efter fasansfulla krigsförluster. Samt detta kärleksfulla porträtt av pappa Timo, som aldrig berättade för Anna hur det varit.

Det är krigsbarnbarnet Anna Takanen tillika dramatiker, som sätter ord på två släkters liv – på var sin sida Östersjön, med varsitt språk. Hon skrev föreställningen Fosterlandet som 2015 spelades i både Sverige och Finland. I boken har hon gått vidare och följer sin far till slutet. I kärlek.

Maria Wallin

Sörjen som blev
Anna Takanen
Albert Bonniers

Anna Takanen medverkade på Krigsbarnens dag, SocialPolitiks Gun-Lis Angsell var där.

Skriv ut PDF!Skriv ut!