Jag känner ilska efter valet

 

Ända sedan valresultatet har jag gått omkring och varit arg, ibland öppet men för det mesta med en inombords malande ilska.

Jag är arg på nästan alla. De som röstat på sverigedemokraterna för jag tror att de mycket väl vet vad de gjort. Det handlar inte alls om vilsna människor utan sådana som vet väldigt väl vad de vill – de har bara inte förut haft något parti som stämt med deras åsikter. Jag är arg på moderaterna som mycket väl visste vad de gjorde när de talade om öppna hjärtan och flyktingkostnader där inte intäkterna var med – hellre fler sverigedemokrater än sossar. Jag är arg på mina partikamrater bland sossarna som går omkring som de vunnit något. Och nästan mest arg är jag på mina vänsterkompisar – de som blundar och blundar för att man måste kompromissa om man inte har majoritet, som tar sig rätten att kritisera fast de inte kan komma med någon lösning.

Jag är så arg för hur långt förstörelsen av Sverige gått. Den har kletat sig in i vartenda hörn och hur i h-te ska vi få bort all skit. Inte bara en förstörelsen av välfärden, nej det finns överallt. Ta t.ex Plan och Bygglagen. Även där ser vi konsekvenser. I skärgården har det av sedvanerätt varit tillåtet att passera över varandras ägor, stängsel har sällan satts upp mellan husen. Nu när storstadsskärgården är lukrativ att exploatera så köper stora byggbolag upp det som varit hotell, skolor och annat där det varit publik verksamhet om än ej offentligt ägt. Så kan man stängsla in och skapa sina gated communities med exklusiva bostadsrätter ungefär som svenskarna gjort i Spanien. Förut har det gått att hävda allmänhetens tillgång till vägar och stigar. Nu förbjuder nya Plan och Bygg lagen det. Det går inte att kombinera allmänna intressen och privat ägande. Då får kommunen köpa rubbet om man vill säga till om något.

Vi har så fruktansvärt mycket att göra. Men frågan är hur? Vad händer vid första votering i riksdagen och blir det så att vi får sitta och administrera en halvborglig politik, där vi förlorar allt viktigt i riksdagen men kan ta hem lite grand genom den myndighetsutövning regeringen har? Hur mycket skäll kommer vi då att få och jag hukar inför det förakt jag tror kommer från vänsterkompisarna. Och vem skulle vinna på ett nyval?

Nej, politiken känns som ett gediget höstrusk där det regnar och blåser så mycket att man inte ens tar sig ut och plockar svamp. Sitter inne och stirrar i väggen eller i Plan och Bygglagen ifall det finns något litet kryphål borgarna inte hittat men som jag med min fantastiska intelligens hittar, så jag kan vända upp och ner på nästa möte i Stadsbyggnadsnämnden.

Fast det är nog bättre att ägna sig åt något som ger direkt effekt – heja Claudette i ditt engagemang för tiggarna och tack för SocialPolitik!
Det lyser nog ändå en sol bakom regnet. Ska titta ut….

Carin Flemström

carin.flemstrom[at]telia.com

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i

3 Kommentarer

  1. Anders Löwdin den 15 okt 2014 kl 15:39

    Ja, det finns en hel del att glädja sig åt i höstmörkret om en är stockholmare. En ny upphandlingspolicy som ska verka för kollektivavtal, rätt till heltid och en minimering av delade turer, exempelvis. Fokus på bra anställningsvillkor, ökat bostadsbyggandet, stopp för utförsäljningen av hyresrätter med mera. Bromma flygplats avslutningsvis, som förhoppningsvis nu får ett slut i relativ närtid.

    Politik är att göra skillnad. Och detta räcker till för att lysa upp en del i höstmörkret.



  2. Anna F den 15 okt 2014 kl 14:21

    Jag var också arg, eller snarare bedrövad efter valresultatet. Varför hade den utlovade vänstervinden blåst bort? Och som jag hade velat se Gudrun Schyman jaga liv i riksdagen. Jag trodde inte att jag skulle hämta mig. Men det gjorde jag. Och konstaterar att de flesta vill mot mitten. Så också Stefan Löfvén. Han, och S, väljer hellre FP och C än vänsterkompisarna som du skriver om. Jonas är den som man aldrig vill leka med när någon ser på. Men som alltid ska ställa upp. Men efter hand har jag hämtat mig. Det blev en viljeinriktning för vinsterna i välfärden. Den kommer att skrämma bort de värsta aktörerna. Vi får en riksdag som faktiskt har betydelse. Uppenbarligen ville svenska folket ha det så. Och varför skulle vi klara oss undan den främlingsfientlighet som sedan länge finns i Europa? Politik och demokrati har blivit allt viktigare. Och faktiskt ganska roligt. Idag kom besked från Stockholms nya majoritet om inriktningen att Bromma Flygplats ska läggas ned. Modigt. Och också beslut om att någon annan än Stockholms stad får betala en förbifart. Känns rätt bra faktiskt.



  3. Claudette den 15 okt 2014 kl 11:03

    Hej Carin, hemkommen från några dagars besök hos barnbarnet i Bristol. Jag förstår din ilska, det finns nämligen mycket att uppröra sig över. Systemskifte på område efter område. Det här med Plan och Bygglagen är nog en ganska okänd förändring för de flesta och suck i samma riktning som de flesta förändringar. Jag håller med Ulf Lundell som sagt att han känner inte igen sitt eget land. Vad gör man när allt pekar åt fel håll? Resignerar? Blir cynisk? Fortsätter att känna helig ilska? Amos Oz har sagt att den dag vi slutar uppröras är det illa. De likgiltiga är de farligaste. Men man måste också värna sin hälsa. Hur ska man fortsätta att bli lagom arg för att må bra? Din skrivning är viktig för den speglar nog vad många känner, en slags maktlöshet inför utvecklingen. Man får väl trösta sig med att alliansvännerna kanske är mer besvikna och oroliga. Ett stopp för fortsatt avveckling av det allmänna är viktigt att kämpa för och att ni som är socialdemokrater (vänsterfalangen) fortsätter att påverka den höger som är så stark i (S) och där kan vi utanför partipolitiken hjälpa till.

    I England vann UKIP en jordskredsseger för att besätta en plats i parlamentet, samma utveckling där som här. Europa är i rörelse och där handlade det inte bara om flyktingar/invandrare, utan om arbetslöshet, åtstramningar och EU:s politik. De tiggare vi såg var alla engelsmän.
    Att hålla ihop med likasinnade, att inte känna sig ensam i sin övertygelse ger kraft och som den kinesiska bonden sa:
    Ett nederlag kanske inte är ett nederlag i förlängningen, utan början på något nytt och bättre.

    Claudette



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021