Jag känner ilska efter valet

Ända sedan valresultatet har jag gått omkring och varit arg, ibland öppet men för det mesta med en inombords malande ilska.

Jag är arg på nästan alla. De som röstat på sverigedemokraterna för jag tror att de mycket väl vet vad de gjort. Det handlar inte alls om vilsna människor utan sådana som vet väldigt väl vad de vill – de har bara inte förut haft något parti som stämt med deras åsikter. Jag är arg på moderaterna som mycket väl visste vad de gjorde när de talade om öppna hjärtan och flyktingkostnader där inte intäkterna var med – hellre fler sverigedemokrater än sossar. Jag är arg på mina partikamrater bland sossarna som går omkring som de vunnit något. Och nästan mest arg är jag på mina vänsterkompisar – de som blundar och blundar för att man måste kompromissa om man inte har majoritet, som tar sig rätten att kritisera fast de inte kan komma med någon lösning.

Jag är så arg för hur långt förstörelsen av Sverige gått. Den har kletat sig in i vartenda hörn och hur i h-te ska vi få bort all skit. Inte bara en förstörelsen av välfärden, nej det finns överallt. Ta t.ex Plan och Bygglagen. Även där ser vi konsekvenser. I skärgården har det av sedvanerätt varit tillåtet att passera över varandras ägor, stängsel har sällan satts upp mellan husen. Nu när storstadsskärgården är lukrativ att exploatera så köper stora byggbolag upp det som varit hotell, skolor och annat där det varit publik verksamhet om än ej offentligt ägt. Så kan man stängsla in och skapa sina gated communities med exklusiva bostadsrätter ungefär som svenskarna gjort i Spanien. Förut har det gått att hävda allmänhetens tillgång till vägar och stigar. Nu förbjuder nya Plan och Bygg lagen det. Det går inte att kombinera allmänna intressen och privat ägande. Då får kommunen köpa rubbet om man vill säga till om något.

Vi har så fruktansvärt mycket att göra. Men frågan är hur? Vad händer vid första votering i riksdagen och blir det så att vi får sitta och administrera en halvborglig politik, där vi förlorar allt viktigt i riksdagen men kan ta hem lite grand genom den myndighetsutövning regeringen har? Hur mycket skäll kommer vi då att få och jag hukar inför det förakt jag tror kommer från vänsterkompisarna. Och vem skulle vinna på ett nyval?

Nej, politiken känns som ett gediget höstrusk där det regnar och blåser så mycket att man inte ens tar sig ut och plockar svamp. Sitter inne och stirrar i väggen eller i Plan och Bygglagen ifall det finns något litet kryphål borgarna inte hittat men som jag med min fantastiska intelligens hittar, så jag kan vända upp och ner på nästa möte i Stadsbyggnadsnämnden.

Fast det är nog bättre att ägna sig åt något som ger direkt effekt – heja Claudette i ditt engagemang för tiggarna och tack för SocialPolitik!
Det lyser nog ändå en sol bakom regnet. Ska titta ut….

Carin Flemström

carin.flemstrom[at]telia.com