”Äldre svenska män otrevligast mot behövande”

Under en tid i somras stod jag vid Slussens bussterminal och frågade busschaufförer om jag kunde få kliva på bussen i tio sekunder för att kolla pant ombord, när dom släpper av alla passagerarna eftersom det är slutstation. Detta då jag är behövande.

Från vissa håll får man ofta höra ”invandrare jobbar inte” eller så det motsägelsefulla ”dom tar våra jobb”. ”Här har vi svenskar byggt det här landet och sen kommer dom hit och lever på bidrag, hjälp våra egna först, invandrare tänker bara på sig själva” osv osv osv…

Det intressanta efter dessa dagars frågor till busschaufförerna var att det blev väldigt tydligt vilka som svarade mig: ”självklart får du det, varsågod” och som gav mig någon gåva, kaffe och ett vänligt och respektfullt bemötande.

Jag frågade 47 stycken en dag, 44 svarade ja och tre stycken nej och det på ett ganska otrevligt sätt dessutom. Av dessa 47 chaufförer hade cirka 40 utländsk härkomst vilket då innebär att det enligt min uppskattning var ungefär sju så kallade ”svenskar”.

Dom tre otrevliga ”nej” jag fick var samtliga från äldre ”svenska män” vilket fick mig att reagera över hur verkligheten inte alls ser ut som kommentarerna från vissa personer.

Det var hemskt att få uppleva att vårt fina och hjälpsamma land har skapat ett samhälle där det absolut inte handlar om hudfärg eller härkomst utan att det faktiskt är dom som kallar sig själva ”vi svenskar”… som slänger ur sig elaka kommentarer.

Det var till och med faktiskt så att jag blev hotad av en anställd chaufför som tyckte att jag tog bussgaragets pant och att jag skulle passa mig.

Skulle vi inte hjälpa vårt eget folk först?

Vilka är ”vårt eget folk”?

Text: MF
Bild: naeim a från Pixabay