Jag har hört så mycket svidande ”nära-döden”-vacker musik i mitt liv.
Jag borde bli lugn och harmonisk, men jag blir bara sorgsen;
Är det så här det blir?
Eller värre; Inget alls?

Ska jag själv sätta på musiken i hopp om att lindra lidandet,
i förtröstan på ett liv-efter-detta?

Kommer jag få höra ännu vackrare musik…. eller;
Kommer jag inte få höra ett skit, utan bara min kropp slitas itu
och allt hopp med den och sucka… nu.
Är det slut.

Text: Pär Widmark
Bild: Vilius Kukanauskas från Pixabay

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021