Göteborgs filmfestival 2024

Biorepertoaren i Sverige är ensidig; mest Hollywood, åtskilliga svenska och en del europeiska filmer. Filmfestivaler som den i Göteborg ger oss på ett helt annat sätt världen. De inhemska filmerna blir inte som ofta de västerländska dokumentärerna exotiska, utan låter oss ta del av annorlunda kulturer men visar också hur lika vi människor är. Förälskade, lidande, ansvarstagande i vår strävan efter ett värdigt liv. Här några exempel från ”ovanliga” länder.

The Clinic, dokumentär
Midi Z
Myanmar/Taiwan

Ett läkarpar tar emot fysiskt och psykiskt skadade i en nedgången lokal. Ger dem injektioner och piller och förmanar dem att inte supa. Filmen låter patienterna komma till tals om de alls förmår det.

Efter en dröjande första del vidgas filmen till att beskriva den eländiga situationen i Myanmar men ger också en inträngande bild av de bägge läkarna. Vid sidan av sina uppoffrande arbeten är han filmmakare och hon konstnär.

If only I could hibernate (Om jag bara kunde gå i ide)
Zoljargal Purevdash
Mongoliet

Ett tonårigt mattegeni lever i ett utfattigt hem – en jurta inne i Ulan Bator – med en mor som super och två yngre syskon. Han vägrar följa med modern till en ännu fattigare landsort utan stannar kvar och försöker överleva med ansvar för syskonen och fortsätta i skolan. Med småstölder och hjälp av grannar hittar han ved till spisen i det utkylda rummet och mat till alla men har också tid att ha kul med kompisar.

Välfångad iskall, vintrig miljö med trovärdiga människor. Rörande utan att alls vara sentimental. Inget är svart-vitt men ett blått hopp spirar för både pojken och hans syskon.

A Road to a Village
Nabin Subba
Nepal

I en fattig by i Nepal försöker en familj försörja sig på att sälja mattor och korgar av bambu. Men en förändrad livsstil och nya konsumtionsmönster gör det inte längre möjligt. Huvudpersonen är en busig men charmfull pojke som längtar efter CocaCola och tv.

Vi får en realistisk bild av ett samhälle i förändring. Därutöver bilder av
ett enastående vackert bergslandskap. Det tragiska slutet övertygar dock inte.

When the Walnut Leaves Turn Yellow
Ali Konar
Turkiet (Kurdistan)

Ett familjedrama från 1980-talet med kriget mellan turkiska armen och PKK som bakgrund. Huvudpersonen är en byledare som försöker att inte blanda sig i konflikten utan vill hjälpa byborna men främst sin familj. Han drabbas av en dödlig sjukdom som snarast stärker hans kärlek till sina barn. Våldet och mördandet är närvarande som en närmast naturlig följeslagare. Tragedin skildras med dröjande bilder på de drabbade.

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i ,

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021