Flykt som tema på Göteborgs filmfestival

Jan Molin konstaterar att ett vanligt tema på Göteborgs filmfestival 2024 är flykt.

Green Border
Agnieszka
Holland/Polen

En kuslig bild av hur flyktingar misshandlas och används för politiska syften. 2021 lät diktatorn i Belarus välkomna mängder av flyktingar från Mellanöstern, Afghanistan och Afrika för att sända dem vidare till främst Polen. Gränspoliserna skickade dem fram och tillbaka genom taggtråden likgiltiga inför deras lidande. Våldet var lika påtagligt från bägge sidor. Polska volontärer försöker hjälpa men trakasseras av sin egen polis.

Ett välgjort drama som konkret visar hur Europa låter våldet härska för att slippa flyktingar. Borde ses av vår regering som kanske då begriper att flyktingar är människor.

Life is beautiful, dokumentär
Mohamed Jabaly
Palestina/Norge

En mycket personlig berättelse om regissören själv. Han blir inbjuden till Tromsö som filmskapare men kan sedan inte återvända till sitt hemland Gaza. Filmen skildrar hans och hans norska vänners kamp för ett uppehållstillstånd. Där blandas bilder från ett vintrigt Tromsö och ett soligt Gaza.

Filmen har blivit extra aktuell i dessa dagar då hela det existerande, livfulla samhället i Gaza håller på att förintas.

Before it Ends, Når befrielsen kommer
Anders Walter
Danmark

Strax före andra världskrigets slut kommer flera hundratusen tyskar på flykt till Danmark. Många hamnar i en folkhögskola på Fyn. Dysenteri bryter ut bland dem. Men danska myndigheter och motståndsrörelsen vill inte ge någon som helst hjälp. Rektorn och hans familj gör det ändå och blir därmed dömda som landsförrädare.

Ett skickligt filmat och väl spelat drama om ett danskt trauma som bygger på verkliga händelser.

Barnen från Camp Ashraf, dokumentär
Sara Moein
Sverige

Folkets Mujahedin är en politiskt radikal rörelse som kämpat först mot shahen av Iran och senare mot den teokratiska diktaturen. 1979 flyttade de sin verksamhet till Irak och bildade Camp Ashraf. När Saddam Husein störtats flyttade de vidare till Albanien.

Under kriget mellan Iran och Irak lät organisationen flytta bortåt tusen barn till iranska familjer med bakgrund i Mujahedin varav några i Sverige. I filmen berättar fyra av dessa barn, bland andra Parwin och Hanif Bali hur de lämnades av sina föräldrar och sedan hamnade i olika – ofta flera – fosterfamiljer som den svenska socialtjänsten knappast alls granskade.

Två av de nu vuxna barnen försöker nå sina mammor men hindras från att ens komma in i lägret i Albanien. I Mujahedins interna tv utmålas de som fiender till organisationen.

Det blir tydligt att Mujahedin utvecklats till en sekt med diktatoriskt ledarskap och där ingen kritik eller ifrågasättande tillåts. Vid visningen på festivalen delade representanter för rörelsen ut handlingar som påstod att de intervjuade var agenter för den iranska regimen. Mycket kan sägas om Hanif Bali men sådana påståenden bekräftar enbart Mujahedins nuvarande blinda sekterism.