Rena lögner redan för 50 år sedan

Behövs det en bok till om IB-affären? Har inte allt redan sagts? Nästan alla inblandade har skrivit om den. De tre som dömdes för spioneri: Peter Bratt, Jan Guillou och Håkan Isacsson – källan inifrån IB – har skrivit böcker. Till och med några insiders på IB och SÄPO har behandlat affären i memoarer.

Men i dag när vi översköljs med desinformation från regeringar och myndigheter som SÄPO tror jag det är värdefullt att läsa om de systematiska förnekandena och rena lögner som då spreds av alltifrån SÄPO, ÖB, försvarsministern Sven Andersson till statsministern Olof Palme. 

Spionjakt i folkhemmet, Ett halvsekel med IB-affären är en gedigen genomgång av affären och hur den hanterats fram till i dag. Hur en hemlig, olaglig organisation registrerade politiskt radikala personer, avlyssnade dem, bröt sig in i deras lokaler och lämnade uppgifter till bland andra CIA och israeliska underrättelseorganisationer. Motivet var att leta upp ”revolutionärer” – kommunister a alla slag. Ett komiskt exempel på den paranoida misstänksamheten var när den så kallade sjukhusspionen på Sahlgrenska registrerade personer som kunde befaras stänga av respiratorer.

I sista kapitlet ”Slutord” diskuterar Anna-Lena Lodenius hur staten och lagstiftningen förhållit sig till visselblåsare. I USA var man positiv till Watergareavslöjarna men inte i Sverige till IB-avslöjarna. Hon tar exempel från Norge och Danmark där man skärpt lagstiftningen mot hemliga myndigheter efter liknande affärer och frikänt visselblåsare. Men Lodenius nämner inte vare sig Snowden eller Assange!

Jan Molin

Spionjakt i folkhemmet: Ett halvsekel med IB-affären
Anna-Lena Lodenius
Bonniers