”Pasta var redan vår religion – nu är det officiellt”

Ok! Vi kör igång med den givna och första frågan i vår intervju med Luis Paul:
Hur startade allt det här?

− Pastafari är en familjerestaurang och vi har funnits på Sicilien sedan 1962. Det var min frus morfar som började med att sälja arancini, cannoli och färsk pasta. Vår färska pasta är en traditionell italiensk pasta utan ägg och med en speciell typ av durumvete. Den var svår att hitta och importera. När min frus morfar dog…

Luis avbryter för att gå och provsmaka rätten som en av kockarna står och tillagar i köket.

Vår Italienska är kanske lite rostig, men så mycket förstår vi att han var nöjd med smaken på rätten.

Han kommer tillbaka och fortsätter:
− Ja när han varit sjuk och sedan gick bort, tänkte jag att vi måste fortsätta. Vi kan inte låta det här dö med honom. Då bodde vi redan i Sverige och ville fortsätta traditionen och öppna ett litet pastaställe.

Men vi har ju också varit pastafarier ända sedan vi upptäckte sanningen om det heliga spagettimonstret när vi var yngre på universitetet. Det var jätteroligt när vi diskuterade vad för namn vi skulle ge den här restaurangen. Först tänkte vi på om vi skulle ge den samma namn som vi hade på Sicilien. Då sa jag att, vet du, jag är pastafarier! Jag vet inte om du vet vad det är?

Skojar du! sa min fru. Vi hade aldrig pratat om det här tidigare. Jag är också pastafarier! Va! Men då blir det ju ett litet pastafariskt tempel. Det var så det hela började.

Vi satte upp några affischer medan vi renoverade lokalen, och efter några månader öppnade vi den första pastafariska restaurangen i Stockholm, och ingen hade en aning om vad det handlade om. Men det var några som kände till pastafarismen som kom förbi och knackade på och sa: ’Vi ville bara komma förbi och titta in. Det här är ju toppen! Äntligen!’

Så det var jätteroligt att höra. Många från svenska pastafarikyrkan kontaktade oss genom nätet.

Jo vi var faktiskt inne på deras hemsida när vi läste om pastafari….

− Ja dom har varit lite inaktiva sedan några år tillbaka tyvärr. Men man hoppas ju att det ska komma till liv igen. Det är så många som inte känner till pastafarism. Dom tror vi heter pastasafari som Foodora m m Mama Mia! Pastafari heter vi! Många blir nyfikna. Vad betyder det? Tar boken och pekar på The Gospel of the Flying Spagetti Monster: OOooo men det här är ju toppen. Jag vill också bli Pastafarier.

Hur länge har ni haft öppet?
− Vi har haft öppet i ett och ett halvt år nu. När vi firade ett år hade vi en pastafarimässa, där alla läste ur den heliga boken av Toratelinis. Vi hade musik och det var gratis pasta till dom som kom i piratkläder den dagen, själv hade jag givetvis klätt mig i mina bästa piratkläder.

Då blir det två-års jubileum till nästa sommar?
− Ja i maj får vi se vad som händer, förra gången fick vi hit sångaren från ett känt sicilianskt reaggeband för att spela. Albrosh vore kul. Någon stor.

Hur och när blev du präst i pastafarirörelsen?
− Faktiskt alldeles nyligen. Vi hade glömt bort pastafarismen lite granna så jag tänkte att vi måste ta upp det igen. Vi började till och med att fira hemma i pastafarisk anda, skrattar Luis. Han fortsätter:
− Då har man lite mer auktoritet när någon kommer hit och frågar om pastafari. Då kan jag säga: Vill du konvertera så kan vi göra det på en gång. Här på Pastafari brukar vi fråga stamgäster som har prövat alla rätter och såser om dom skulle vilja bli pastafaris dom med. Då har vi en liten ceremoni och dom tar på sig durkslaget för första gången och så är dom pastafaris för evigt.

Luis står och förbereder någon dessert på disken framför oss och vi frågar vad det är.

− Cannoli. Det är nästan som en pasta fast den är friterad och sedan är den fylld med ricotta som vi gör från grunden för hand.

− Här på Pastafari brukar vi försöka fira om det är något speciellt datum i pastafarikalendern. Till exempel den 19:e september är piratdagen som vi tar väldigt seriöst här och den dagen får man även rabatt om man pratar som en pirat. Men vi annonserar inte om sådant. Om du är en riktig pastafarier ska du veta sånt. Sen har vi carbonaradagen och lasagnedagen som vi givetvis försöker fira.

Du sa att du upptäckte pastafari på universitetet, vad var det du fastnade för?

− Vad kan man inte fastna för! Det är allting. Det är magiskt. Jag tror att det är en religion som passar alla. Den är fantastisk och perfekt. Man behöver inte ens tro på det för att vara troende. Det kanske till och med är paradoxen i det hela som gjorde att jag fastnade för det. Om någon frågar mig: tror du verkligen på ett flygande spagettimonster så säger jag: ’att ja varför inte’. Om man försöker få in lite logik och jämför lite med andra religioner. Man måste respektera varandra, om jag respekterar din tro och åsikt så respektera gärna min. Vi attackerar ingen och vi är supervänliga och fredliga, så varför ska vi inte ha samma rättigheter som andra religioner. Givetvis gillar jag paradiset med ölvulkanen! Det är också lockande eller hur?

Plus att för oss med en lång familjetradition så är ju pasta redan vår religion så vi var redan pastafarier innan det ens fanns, så nu är det bara officiellt.

Hur många pastafaris besöker er?

− Ungefär fem i veckan, också från hela världen, dom kommer från Tyskland, Spanien, Italien och även ända från USA, och alla blir jätteglada när dom upptäcker att vi finns.

Hur många dedikerade Pastafarirestauranger finns det tror du?

− Jag vet att det finns en i Delhi och så vår här i Stockholm. Sedan vet jag faktiskt inte om det finns fler. Den i Delhi heter: The Flying Spagetti Monster.

Vi är väldigt glada över att ha kunnat registrera hemsidan med namnet pastafari bland annat. Det är inte många som tänker på att dedikera en restaurang till pastafarismen. För oss troende var det perfekt. Finns ingen bättre plats att ha vår kyrka än i en pastarestaurang.

Avslutningsvis är det något du vill säga till folket i Stockholm, Sverige och Världen?

− May The Souce Be With You!
Kom gärna förbi om ni vill ha en religiös matupplevelse.

Text och foto: Robin och Tero

Pastafari hittar du på Sveavägen 77c i Stockholm