- 0share
- E-post
Äntligen! ska man sätta fokus på männen som misshandlar enligt Ekot, den 26:e september.
Äntligen ska fokus vara förövaren, inte offret. Som ju valt ”fel” man från början… eller?
Som fått ta den ekonomiska smällen, fått gömma sig, levt under skräck att myndigheter läcker nya bostadsorten etc etc etc.
Den här frågan var min viktigaste ingång till SocialPolitik, ett ämne vi återkom till gång på gång. Kontaktförbud och fotboja på mannen, inte skyddspaket till kvinnan, bara som exempel på den felsyn som rått, och som forskningen pekat på hela den här tiden.
Med i snitt 15 dödade kvinnor/år och alla dessa drabbade barn.
Fan tro’t men kanske kanske kan det vända?
För det handlar om attityder – inom polisen, rättsväsendet, ja hela samhället…
Kan mannen även förlora sin ”rätt” som fortsatt vårdnadshavare nu också?
Till de barn som han berövat deras mamma.
Maria Wallin, grundare av SocialPolitik och redaktör i många år
2 Kommentarer
Lämna en kommentar
ANNONSER
Vårt nyhetsbrev
Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!
ENOUGH
![[Logga] Enough](https://socialpolitik.com/wp-content/uploads/2017/05/enough904x904.png "[Logga] Enough")
Donera till SocialPolitik!
I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021
Håller helt med Maria. Har på senare år jobbat en del som handläggare VINR. Men okunskapen är enorm hos ek bistånd (nationella riktlinjer verkar vara okända), BoU övertalar mammor att gå hem igen, bostadsbolag m m. Man kan lätt bli sekundärtraumatiserad när man jobbar med detta. Våldet är så grovt och det är tungt att ta in men mest socialtjänstens likgiltighet. Och politikens.
När insikter som vi längtar efter kommer på plats vet jag inte. Att det är livsfarliga män verkar de som möter dem inte vilja tro på eftersom de ju är så trevliga.
Äntligen! Ända sedan min tid som socialassistent i barnavårdsnämnden har jag varit frågande inför att barn som misshandlades eller utsattes för fara i hemmet skulle tas därifrån, medan förövaren fick vara kvar.
När kvinnomisshandel småningom definierades som ett problem som krävde att kvinnor skulle skyddas (tidigare hette det lägenhetsbråk) skulle kvinnorna få hjälp att lämna hemmet, förövaren fick (får) vara kvar.
Och nu kanske vi, i bästa fall, kan komma fram till att det ska vara gärningsmannen som ska lämna boet. Förändringar tar tid.