Utredare ser socialt frikort som intressant

Hur underlätta vägen från bidrag till eget jobb? Den frågan utreds just nu, men i direktiven sägs inte ett ord om den grupp som inom överskådlig tid kommer behöva försörjningsstöd men ändå vill tjäna lite egna pengar.

– Det är ingen tvekan om att det är en viktig fråga, men vi har inte uppdrag att lämna förslag för den gruppen, förklarar regeringens utredare Maria Hemström Hemmingsson.

I juli 2022 tillsatte den socialdemokratiska regeringen utredningen ”Öka drivkrafter och möjligheter till arbete i försörjningsstödet och bryta långvarigt biståndsmottagande”. Uppdraget handlar om att skapa incitament för dem som vill eller borde kunna arbeta att verkligen ta ett jobb.

Medias intresse för utredningen har varit ljumt men i somras vaknade journalisterna till. Då presenterade den borgerliga regeringen och Sverigedemokraterna ett tilläggsdirektiv om att införa ett bidragstak så att den som kan arbeta aldrig kan få högre inkomster från bidrag än från eget arbete.

– Då blev det mer uppmärksamhet. Nästan allt fokus har hamnat på incitamenten och bidragstaket, men utredningen innehåller mycket annat. Vi ska till exempel föreslå hur de som är förhindrade att arbeta på grund av sjukdom och saknar sjukpenninggrundande inkomst ska kunna få det stöd de behöver, säger Maria Hemström Hemmingsson.

I uppdraget ligger också att undersöka möjligheten att införa en så kallad jobbpremie. För två år sedan lanserade Moderaterna ett förslag om en premie som ger den som har varit arbetslös länge och tar ett jobb ska få ett påslag på lönen med tio procent, max 2 500 kronor per månad.

– Det finns ingen officiell definition av begreppet, men vi tittar på Moderaternas förslag och på andra länder. Var vi kommer landa kan jag inte säga i dagsläget, förklarar Maria Hemström Hemmingsson.

Ett annat uppdrag är att följa upp den så kallade jobbstimulansen. Modellen infördes 2013 och går ut på att den som lever på försörjningsstöd får behålla 25 procent av nettolönen oavsett andra inkomster. Syftet är att göra det mer lönsamt för biståndsmottagare att ta tillfälliga jobb och utöka sin arbetstid.

– Jobbstimulansen har aldrig utvärderats, vi vet helt enkelt inte vilka effekter den gett. Mitt intryck efter de besök vi gjort i olika kommuner är att den inte har använts i den utsträckning som var tänkt, och därmed inte varit avgörande för att de som står på tröskeln till arbetsmarknaden ska börja arbeta, säger Maria Hemström Hemmingsson.

Inte heller för den grupp som lever i hemlöshet och/eller missbruk och börjar arbeta någon dag i veckan har jobbstimulansen varit till någon större hjälp. Den som tjänar 2 000 kronor i månaden får efter skatt och kvittning mot försörjningsstödet endast behålla drygt 400 kronor.

De höga marginaleffekterna har gjort att organisationer som ägnar sig åt arbete för dem som står allra längst från arbetsmarknaden får hitta andra ersättningar än lön. Det kan till exempel handla om presentkort, matkuponger och tandläkarbistånd, vilket leder till att en skuggvärld skapas utan trygghet och pensionsgrundande inkomster.

I Danmark har man löst problematiken med ett så kallat socialt frikort. Den som lever i utsatthet kan där tjäna upp till 40 000 kronor skattefritt utan att lönen kvittas mot försörjningsstödet och andra offentliga bistånd.

– Det är en intressant modell som sätter fingret på en central problematik. Om vi bortser från jobbstimulansen så räknas biståndet av krona för krona mot inkomst av tjänst.

Maria Hemström Hemmingsson konstaterar att ett socialt frikort inte löser problemen för dem som rör sig från ett bidragsberoende till en anställning. Men för dem som inom en överskådlig tid inte kommer ha ett fast jobb blir det ett sätt att kunna göra en samhällsinsats och samtidigt få ersättning för den.

– Allt som underlättar människors livssituation och gör att de kan bidra och delta i samhället är intressant. Jag kommer ta med mig resonemanget om frikort i vårt fortsatta arbete. Vi har inte uppdrag att lämna förslag för den här gruppen, men det betyder ju inte att vi inte kan lyfta frågan och peka på vikten av olika åtgärder, säger hon.

Utredningen ska redovisa sina förslag till Socialdepartementet senast den 1 december 2024.

Text: Niklas Lindstedt
Bild: Frantisek Krejci Pixabay

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!

3 Kommentarer

  1. Pär Widmark den 22 jan 2024 kl 22:35

    Man kan alltid bidra med nåt, stort som smått. Ingenting är för litet och om det är avlönat eller ej är inte HELA världen (även om jag erkänner att det alltid är ett erkännande).
    Jag hoppas att du, Gun Gärdsell inte tar illa upp (jag betvivlar att du läser detta men nån annan kanske gör det), men Samhall är inte bara att spotta på.
    Jag håller med om att det är en lång och jävlig väg tillbaka, om det ens går.



  2. Pär Widmark den 19 jan 2024 kl 19:23

    Replik på Gun Gärdsell;
    Jag har också ”förtidspension”. Men liksom med allt annat har man snyggat till språket, så det kallas ”sjuk- och aktivitetsersättning”. Eller gör det det? Igår fick jag höra av en handikappad vän att det bytt namn igen. Ja hur som helst, det är inte språk som är intressant.
    Jag fick iaf ”sjuk- och… ” redan 1995, men eftersom jag var envis, fåfäng och hade driv gick jag upp till en av lokaltidningarnas redaktion och lämnade ett arbetsprov. Snart var jag ”kritiker”, ännu snarare fick jag jobb på den separata nöjes-utgåvan som bifogades varje fredag. Under denna tid hade jag fortsatt detta bidrag från Försäkringskassan, för mina recensioner och artiklar fick jag arvode som vilken journalist som helst, medan mitt jobb på nöjesbilagan kallades ”arbetsträning”.

    Eftersom jag blev rätt så efterfrågad som recensent så var jag tvungen att tacka nej till en del jobb för att jag då skulle ha överskridit det maxtak man fick tjäna på eget förvärvsarbete, och alltså i förlängningen fått min ”förtidspension” ifrågasatt (observera att artiklarna var skitpengar i det stora hela, så det var inte fråga om nån försörjningsmöjlighet).

    Jag hade hela tiden en människa från Försäkringskassan som hade en blåsbälg i baken på mig i tron att jag nån gång skulle kunna försörja mig själv. 1999 råkade jag ut för en ”olycka” och blev rullstolsbunden. Först då gav min handledare på FK – hon var inom parentes moderat-politiker, därav hennes arbetslinje, vilket i sig är jättebra, i teorin – mig sjukpension, eller om det kallades ”varaktig sjuk- och aktivitetsersättning”.

    Vad jag vill ha sagt är att jag innan dess arbetade både på riktigt OCH arbetstränade. Nu har ju jag ingen aning om vad Gun har för gåvor eller drömmar, men det förvånar mig att FK inte erbjudit eller pushat för att du ska arbetsträna nånstans? Det finns ju miljoner ställen som behöver en extra hand och det ÄR kul att fylla en funktion samt komma ut och träffa människor i ett arbetslag, t ex. Har du någonsin själv föreslagit att du gärna hjälper till, i ett fik, på bibliotek, precis var som helst. Har man en oerhörd flyt och blir oumbärlig, samt känner att man orkar, så har man all rätt att avbryta även en sjukpension. Alla blir vinnare. Eller så lägger man sig på den procenten man orkar helt enkelt.

    Det låter som om jag förenklar här, men du säger att du inte har intellektuell nedsättning och du kan uppenbarligen skriva trots motoriken. Men även om det mesta nuförtiden är kopplat till datorer, så finns det absolut saker som inte kräver finmotorik.

    Jag skriver detta bara för att jag tycker det låter deppigt att du (och DET är inte självklart) vill jobba och att FK inte har uppmuntrat dig.



  3. Gun Gärdsell den 8 sep 2023 kl 23:26

    Jag undrar om det innebär att människor som anses inte ha någon arbetsförmåga ändå kan arbeta, för att ibland så får människor sjukbidrag och sedan förtidspension efter flera år och så kommer de aldrig ur det. Jag är ett exempel på det. Jag menar att om de ställt krav på mig när jag var ung så hade jag gått på en utbildning, för jag har ingen intellektuell funktionsnedsättning utan bara en lindrig fysisk sådan, d.v.s. dålig finmotorik och inget mer. Jag har därför varit tvungen att leva på en förtidspension. Jag måste ju leva tills jag dör helt enkelt, Jag har levt på det nu i 34 år snart i alla fall 33.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021