Märker du att fattigdomen ökar?

På vår skrivarcirkel frågade vi varandra: Märker du att fattigdomen ökar? Här är svaren vi gav.

Det syns på gatorna och på de kommunala transporterna. Människor går med sina dramatenvagnar, är smutsiga och hungriga med trasiga kläder.
De är ofta arga på grund av sina liv.
Det är enormt svårt att vara riktigt fattig.
En del saknar hem. De åker dygnet runt med SL. De är besvikna och ledsna.
Nu när jag själv är hemlös har jag fått en annan syn. Jag ser systrar och bröder. Jag ser deras lidande och jag lider med dem.

*
Jag är medelklass och bor på söder i Stockholm. Jag märker att fattigdomen växer genom att det blivit fler och fler inbrott och grannarna säger att vi måste skaffa säkerhetsdörrar och nätstaket runt fastigheten. Entrédörren blev uppbruten med kofot två gånger på tre veckor. Vart är vi på väg?
*

Jag märker inte av fattigdomen. Det är fler program på tv om att maten är dyrare och det märker jag ju själv att det är dyrare i affären. Sedan i nästa program kommer det en kock som lagar mat som är jättedyr. Jag ser inte så många människor där jag är för jag är ensam. Jag har 15 700 i pension och jag har svårt att göra av med den. När jag inte knarkar vet jag inte vad jag ska lägga pengarna på.
Men när cigaretterna gick upp till 77 kronor då slutade jag röka, det var droppen för mig.
*

Jag vet att det redan tidigare fanns människor som är fattiga. De som är nya i Sverige, ensamstående och de med låg pension. Men dom är osynliga förr gemene man. Nu när medelklassen börjar känna av ökade kostnader blir det uppmärksammat. Men kroglivet har inte stannat av.
*

Det är inte en ny process tycker jag. Det har märkts över en längre tid, det märks inte över dagen med inflation eller matpriser. Att priser ökar på produkter som fattiga ändå inte haft råd att köpa det blir kanske ändå inte märkbart på det sättet som den nuvarande debatten ger sken av.
Det märks för att de som tidigare har undsatt de medborgare som inte fått tillräcklig hjälp av samhället, de bättre bemedlade barmhärtiga, de har fått mindre pengar. Du behöver vara ännu mer uppfinningsrik då, för att hitta alternativ, när du inte har pengar. Det gäller båda grupperna.  
Över en längre tid tillbaka, då pratar vi decennier, så har det hårdnat. Samtidigt som det finns ett samhällsskikt som har märkbart lite problem. I alla fall ekonomiskt eller relaterat till bostad. De som har sådana problem talar inte om det – fattigdom märks mest för att vi inte talar om den. Vi talar inte om fattigdom för att det krockar med vår identitet – vi är inte fattiga. I vårt land.
Många fler som tigger syns på stadens gator, alla slags människor. Det är mer fullt på Centralstationen. Man stänger igen på olika ställen för det är ett ökat tryck. Folk behöver skydda sina ekonomiska medel för att andra är utan.
Man stänger också folk ute med helt nya metoder, digitala behörigheter, från studier, från kultur. Det har blivit dyrare att ta sig upp ett trappsteg. Blir du av med nån tillgång, då är det ett större steg tillbaka upp. Man väljer att tacka nej, man är inte lika social, för att vara social innebär ofta att konsumera någonting.
*

Vi träffas på tisdagar mellan 16 och 18 på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Vill du också vara med?
Mejla [email protected] så berättar vi mer.