Domen har kommit – igen

Nu har jag hämtat ut mina handlingar om min barndom från advokatfirman. Jag har också tappat allt förtroende  vad gäller advokater, stat och övermyndigheter. Tänk att de tillverkade Ersättningsnämnden så juridiskt glasklar att inte ens de Mänskliga rättigheterna från 1952 gäller.

Så här skrev vår advokat straxt innan jul:
”Jag får med stor besvikelse meddela att vi nu har fått ett svar från Europadomstolen i våra mål, där såväl din som övrigas talan har blivit avvisade med motiveringen att Europadomstolen inte ansåg att det som hände i ersättningsnämnden för er del utgjorde kränkningar av Europakonventionen. Som du kan se i det bifogade dokumentet så ger man ingen närmare motivering. Det går heller inte att överklaga beslutet.

Vi har också kunnat konstatera att svaret från Europadomstolen inte nått oss förrän nu, men beslutet fattades redan den 20 januari 2022. Orsaken till det är att Europadomstolen skickat besluten till vår gamla adress som vi flyttade från för 2,5 år sedan och inte hade eftersändning på längre. När vi nu ringde ner till domstolen och undrade vad som hänt med era mål då det gått så lång tid sedan de registrerades, fick vi alltså besked om att de redan avvisat målen.”

För inte så länge sedan lyssnade jag på en psykolog som så tydligt beskrev trauma och sa att om den person som drabbats upplevde att processen inte hade utrett och åtgärdat det som hänt så levde traumat och skammen kvar livet ut. Vi är helt enkelt en grupp som inte har så stort värde, det finns ingen uppföljande undersökning om hur våra liv blev efter våra placeringar i fosterhem och på barnhem. Allt, eller det mesta, är myndigheter intresserade av att följa och se utvecklingen, men inte här eller för oss. Vi hade behövt stöd, flera av oss livet ut. Så mycket dumma kostsamma beslut jag har gjort, litat på fel människor. De flesta vill gärna utnyttja oss och har inga problem med att luras eller inte stå för vad som sagts, till och med advokater som sagt att de ville hjälpa oss.

Vår ensamhet och vårt kämpande, ja det är så mycket som vi inte fick med oss.

En ursäkt räcker inte.

Jag blir väldigt provocerad när man förringar de skador som vanvården orsakat oss och som vi tvingats leva med hela livet. För mig har den handikappat mig eftersom jag tvingats anpassa mig till de psykiska skador jag fått, vilket gjort att jag inte klarat att av  skaffa mig en ordentlig yrkesutbildning. Det har gjort att jag alltid tvingats leva på små marginaler.

Ersättningsnämnden gick i regeringens ledband och gjorde besparingar på oss barnhemsbarn. Pengar var öronmärkta till barnhemsbarnen men bara 46 procent av oss fick – de resterande 54 procenten fick avslag.

Det talar för sig självt om hur lite värda vi är trots att vi tillhör Sveriges mörkaste historia. De tog lika lite hänsyn till vilka spår sexuella övergrepp, tortyrliknande misshandel, pennalism och en kärlekslös barndom orsakar. För att reparera dessa skador krävs en omfattande behandling som vi inte har haft rätt till. Hur är det möjligt att ingen i regeringen eller någon av de advokatbyråer vi försökt få hjälp av, har tagit våra liv och vårt lidanden på allvar. Varför går man ut i svensk tv och påstår att man vill hjälpa oss att få upprättelse, när det enda vi barnhemsbarn upplever är att vi åter igen blir kränkta – kränkningar som kantat hela våra liv. 

Vi som deltog i Vanvårdsutredningens intervjuer blev ifrån början lovade ersättning. Allt vi vittnade om i skulle regeringen kunna använda för att förhindra att liknande övergrepp gjordes i framtiden. Det finns så mycket material i Vanvårdsutredningen som man hade kunnat hänvisa till i Europadomstolen. Hur är det möjligt att man missar den chansen ?

Flera advokater har sagt att de skulle hjälpa oss utan kostnader, så blev det inte. Många av oss har nu skulder för processer. Hanteringen av oss är lönsam för alla utom oss, t o m staten, vår förmyndare under vår uppväxt har vi fått ersätta.

Vi är som små Lortar som man kan se förbise eller inte ge någon luft.
Detta är skrivet i stort armod och ilska.

F d barnhemsbarn

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021