- 0share
- E-post
Det är nostalgi och igenkänning på Millesgården! Här pågår just nu en stor utställning om formgivaren och illustratören Stig Lindberg (1916 – 1982). Totalt visas 400 objekt varav många aldrig tidigare visade. Här trängs allt från porslin, tapeter, textilier och industridesign till skisser och illustrationer. Aldrig har så många föremål av Lindberg samlats i en och samma utställning.
Stig Lindberg tycks aldrig gå ur tiden, utan fortsätter att ständigt vinna uppskattning av nya generationer. Än idag, nästan 40 år efter sin död, tillhör Lindberg landets mest älskade formgivare. Han har också uppmärksammats internationellt. Få har varit så mångsidiga, produktiva och dessutom blivit så folkkära. Det märks också på utställningspubliken, som under mitt besök består av alla åldrar och många nationaliteter.
Stig Lindberg började arbeta på Gustavsbergs porslinsfabrik i slutet av 30-talet. Historien berättar hur en ung Stig Lindberg tog cykeln till porslinsfabriken och tjatade sig till en tjänst med det kaxiga löftet att han skulle skapa jobb åt fabriken. Lindberg var sedan under två perioder, den sista sträckte sig fram till 1980, fabrikens konstnärliga ledare. Dessemellan var han huvudlärare i keramik på Konstfack.
Gustavsbergs porslinsfabrik ägdes ursprungligen och vid den här tiden av folkrörelsen Konsumentföreningen (KF), som också köpte och startade flera andra företag. Bland annat Luma för vilken Lindberg designade Teveapparaten Lumavision, en transistorradio och glödlampor. Men KF ägde även bokförlag, för vilka Stig Lindberg under en period var en flitig illustratör. Lennart Hellsings älskade bok Krakel Spektakel, tillsammans med andra barnböcker och även böcker av Stig Trenter böcker som Lindberg illustrerat dyker upp i en egen avdelning på utställningen.
Kanske inspirerades Stig Lindberg av slagordet och behovet av ”en vackrare vardag för alla” – funktion och estetik i skön förening som framför allt skulle finnas tillgängligt även för de mindre bemedlade. Här återfinns en tydlig folkbildningsambition.
”En poet i folkhemmet”, kallar Millesgården honom. Det stämmer nog att han i mångt och mycket inredde det svenska folkhemmet. Våra hem fylldes med porslin, bruksföremål, tapeter och textilier som bar hans karakteristiska formgivning från 30-talet och framåt. På många sätt banbrytande både vad det gäller material och färger. Så även mitt barndomshem. Det är många glada återseenden utställningen igenom. Keramikvaser, fajanser och mormors serviser. Finaste ”Adam” och ”Ribb” från 50- och 60-talet. Fars spatiösa askfat. Familjens plastservis, obligatorisk för sommarlovens picknickar och Sparbössan ”Skotte” i plast, som mina barn fick i gåva av Handelsbanken – en röd och en blå.
Men utställningen innehåller också ovanliga, mindre kända och smått spektakulära objekt som utegrillarna i emaljerad plåt som en gång i tiden stod utanför restaurang Kalle P i Berzelii park i Stockholm. De drar verkligen blickarna till sig. De vackra textilierna däremot, som är lite av mina egna favoriter som till exempel ”Melodi” har tråkigt nog fått en mera undanskymd plats. De hade varit värda att exponeras bättre.
Trots sin lättsamma, lekfulla och roliga framtoning i sina kollektioner var Stig Lindberg också en riktigt sträng ideolog och debatterade gärna. Han menade till exempel att ”porslin med guldkant, massproduktion och utländskt krafs” inte var någonting för svenskarna. Han tyckte det var ett problem att många hade mer pengar än smak och därför lätt kunde manipuleras med skräpprodukter. Prov på den här sidan av Stig Lindberg finns också lovvärt nog i utställningen via inspelat material. Stram i sin framtoning och korrekt klädd i vit skjorta, fluga och hornbågade glasögon lägger han fram sina åsikter.
Stig Lindberg var verkligen unik med sin konstnärliga bredd. ”En folkhemmets Picasso” är ett annat stående epitet. Hans experimentlusta drev honom att hela tiden prova sig fram och fortsätta att bemästra nya tekniker och material. Ständigt lika produktiv, orädd och fantasirik.
Annes Hus på den nedre terrassen på Millesgården har under utställningstiden rekonstruerats till ”Gunnel och Stigs Hus” i Gustavsberg. En höjdpunkt! Här guidas vi runt i det Lindbergska hemmet av ingen mindre än Lars Dueholm-Lindberg, son till och förvaltare av Stig Lindbergs arv och tillika curator för utställningen. Han berättar att varje gång Lindberg skapat en ny kollektion så möblerades hela hemmet om!
Den grönbladiga Berså-serien som är en av Stig Lindbergs största succéer genom tiderna och en hyllning till hans födelsestad Umeå har däremot förpassats till ett växthus i Millesgårdens park och kan avnjutas där. Sonen, Lars Dueholm-Lindberg, säger att familjen själva är lite trötta på den numera smått ikoniska serien. Hur man nu kan tröttna på Lindberg? Själv känner jag mig bara tacksam, glad och upplyft efter att ha fått återupptäcka ett unikt konstnärskap.
Heléne Nellvik
STIG LINDBERG
Millesgården
29 maj 2021 – 30 jan 2022
ANNONSER
Vårt nyhetsbrev
Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!
ENOUGH
Donera till SocialPolitik!
I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021