Flyr inte längre det förflutna

Mia Skäringer berättar i Maria- En Kvinnlig komikers dagbok om sin barndom och om många händelser som format henne och som säkert gett henne den starka feministiska röst, med vilken hon stöttat och backat upp medsystrar inte minst under Me Too. Hon berättar om flera generationer kvinnor och deras betydelse för hennes eget liv, och om sin pappa som drack alldeles för mycket.

Det gör ont att läsa den här boken. På många ställen är beskrivningarna, av övergrepp och av själväckel, så starka att de framkallar ångest. De är så målande, precisa och unika att de samtidigt är en ynnest att få läsa. Mia Skäringer skriver halvt ursäktande på de första sidorna att de här dagboksanteckningarna kan vara både osammanhängande och lösryckta, både ”arga, sorgliga, gnälliga och martyriska”. Det är som att hon förminskar sig själv och har skuldkänslor igen. Men sedan märker du att den har precis den dramaturgi som gör att du bara fortsätter att läsa.

Skäringer lyckas väl med föresatsen att inte längre fly från det förflutna och i stället på allvar möta den lilla, sårade Maria, som hon fortfarande bär inom sig och skapa förståelse för henne både från sitt vuxna jag och från oss läsare, publiken. Så utsatt och så sargad. Och samtidigt ett geni, med samma rätt som de manliga att skriva sin berättelse.

De bipolära dragen träder fram, pendlandet mellan topparna och dalarna, självsäkerheten och osäkerheten, oövervinnerligheten och ödmjukheten. Det är härligt att läsa samtidigt som det är så smärtsamt. Jag tänker på böcker som Svinalängorna av Susanna Alakoski och Born to Run av Bruce Springsteen när jag läser, och det är skönt att bli berörd på riktigt.

Mia Skäringer säger tydligt att det är slutskämtat nu, den här berättelsen är på allvar, det var nödvändigt att få vara bara allvarlig, ”som om maskinen inte längre orkade förvandla sorg till humor”. Samtidigt är flera av berättelserna humoristiska och träffande, som när hon beskriver hur gammelmormor Annie reste sig i publiken i Kristinehamn och ropade ”Bravo Mia! Bravo!!!!” när Mia redan som sexåring stod på scenen och spelade fjäril.

Text: Elin Engström
Foto: Mikael Kenta


Maria – En kvinnlig komikers dagbok
Mia Skäringer
Lind & Co

Postad i ,

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

Webshop

Beställ till lösnummer av tidningen eller en bok som vi säljer.

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021