Morfars kamp för de sju barnbarnen

Det finns många starka scener i dokumentären om hur Patricio Galvez lyckades rädda sina sju barnbarn från IS- fånglägret al-Hol i Syrien. Historien är känd. Den glada musikintresserade dottern Amanda konverterar till islam och gifter sig med en framträdande svensk IS-terrorist från Göteborg. Hon och deras fyra barn följer med till kalifatet i Syrien 2014. När hon dör i en granatattack, gravid med ett åttonde barn och pappan dör i IS sista fäste, blir de nu sju barnen föräldralösa.

Patricio Galvez försöker förmå Sverige att hämta barnen till honom och när han inte får gehör någonstans reser han ner på egen hand. Men det är inte mycket han kan göra utan myndigheternas beslut. I filmen räknas dagarna medan han väntar och väntar och väntar på att något besked ska komma. En dag får han resa in i lägret och träffa barnen för att se att de lever. Det är svårt att filma där, men det går ändå att föreställa sig den förfärliga känslan hos Patricio när han åker ut igen och måste lämna kvar barnen i tältet i lägret.

Vi vet hur det slutar. När måttet är rågat för Patricio Galvez planerar han att mer eller mindre kidnappa barnen, men i samma stund får han besked om att en svensk delegation har fört ut barnen ur Syrien. I väntan på pass, papper och nödvändiga läkarundersökningar bor de i hotellrummet och det dröjer inte länge innan hela rummet är belamrat av leksaker, matkladd, blöjor och barn som är ”all over the place”.

Den kanske starkaste scenen är när barnens mormor, som konverterade tillsammans med Amanda och följde med till Syrien, dyker upp på hotellrummet. Hon är fullständigt tondöv inför den risk hon utsätter barnen för (om hotellet eller media får veta att hon – IS-sympatisören – finns där), hon spelar upp islamistiska recitationer på arabiska för barnen och när Patricio Galvez säger ifrån att han inte vill att barnen utsätts för detta så svarar hon: “Är du dum i hela huvudet?”

Gång på gång svarar hon på det viset. “Är du dum i hela huvudet?” Som en tuggummituggande tonåring. I dag har mormodern besöksförbud och får inte träffa barnen som lever med skyddade identiteter hos olika familjer i Sverige. Eftersom dokumentären spelades in samtidigt som allt pågick får vi följa förloppet som på plats med alla de reaktioner som kommer och det blir ett spännande och känslosamt inlägg i den svåra frågan om våra fiendens barn.

Text: Hans Karlsson
Foto: Rena Effendi

Childen of the enemy
Regi: Gorki Glaser-Müller
Triart

Patricio Galvez på en buss med syrianska familjer som korsar gränsen från Irak till nora Syrien den 4 april 4, 2019.
Postad i ,

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

Webshop

Beställ till lösnummer av tidningen eller en bok som vi säljer.

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021