Ledare SocialPolitik nr 3/09

 

Tidningen.inddSlå hål på myten!

Ledare SocialPolitik nr 3/09: De flesta äldre vill klara sig själva hemma så länge som möjligt.” Överallt möter vi detta påstående. Är det sant? Eller bygger det bara på rädslor? Äldres oro inför att hamna på Hemmet? Vår egen? För hur det ska bli. Den moderna ättestupan – med för lite personal, där man aldrig får komma ut i friska luften, där det luktar kiss och man ligger i sina sår, och väntar (s 16).

En skräck som gör att vi biter oss fast i det vi har. Och tror på myten: att det är bäst hemma. Så länge det bara går. En myt som sedan ligger till grund för hela äldreomsorgen. Och för samhällsplaneringen – hur vi bygger och bor, och organiserar helheten.

Jag vill INTE sitta ensam hemma i en öde lägenhet och vänta på hemtjänsten! Om den ens finns kvar, när vi blir många.

Jag vill bo i eget rum i kollektiv för 65+ med musikanläggning i allrummet, café, bar och restaurang i entrén. Baka och laga middag för många, tillsammans med många, äta med många… finnas i ett sammanhang. Lira och dansa rock n’ roll och blues ihop med andra, vara med i doa-kören, eller ha en egen kör ihop. (Kom igen Natur & Kultur! Tryck en ny upplaga av Ensamliv av Maj Fant och Johannes Olivegren. Den är fortfarande visionär.)

I detta kollektiv har vi bott in oss i ”unga” år, har lärt oss hitta och fungera med många sinnen i behåll. Inte kommit som paket, när vi själva inte kan bidra längre.

För så måste det nog bli, det är lika bra att inse. Vi kommer att behöva hjälpa varann, våra barn och släktingar kommer att få rycka in – särskilt om skatter går på retur – och inte till skola, vård, omsorg. Men till ett ställe som sjuder av liv kanske det är lättare att gå än till en Slutstation. Eller är jag bara en medelålders romantiker?

Kvinnlig sexturism, läxhjälp som öppnar möjligheter, nätsajter för anorektiker, bra rättspsykiatri som läggs ner, volontären som alltid ställer upp, och en (t)röst i natten som hotas ekonomiskt = SocialPolitik nr 3. Säkra en fristående socialjournalistik. Prenumerera!

Och ha en skön höst!

Maria Wallin
september 2009


Postad i ,

3 Kommentarer

  1. Allan Karlsson den 23 Feb 2010 kl 23:19

    Att bo kvar hemma så länge orken finns kvar är en önskedröm som inte alla kan vederfaras.Jag som med min fru flyttat från gården hade nog helst bott kvar där hos ungdomarna om det funnits hus till det. Om brukar vi säga. Om vi planerat i tid och byggt oss en koja så hade kanske livets slut blivit något annat än det blev sedan flytten.Där på gården hade då min fru fortsatt att gå i skogen, plocka blommor och bär. Haft ett litet trädgårds-land och en liten vävstuga i källaren.
    Nu lever hon inte kvar på jorden längre,jag är ensam och levt så i de 2½ år hon bott på ett hem där hon haft det bra när hon inte kunde sköta om sig själv.Det känns ändå tungt när målet för mina täta besök hos henne inte finns mer. Hälsning från Allan.



  2. Kerstin Kärnekull den 30 Nov 2009 kl 15:52

    Jag vill bara fylla på vad Ingrid Sillén skriver. Själv bor jag i Färdknäppen i Stockholm, ett kollektivhus för andra halvan av livet (40+). Här har vi precis det som Maria efterfrågar – och mer därtill. 50 boende med egna lägenheter men också med 350 kvm gemensamma lokaler, kök, matsal, allrum med internetdator, bibliotek och symaskin, fler gemensamma datorer, verkstads, grön gård och takterass. Det roligaste är vardagssamtalen och allt man får lära sig och prata om med sina många medgrannar!
    Kerstin Kärnekull



  3. Ingrid Sillén den 9 Okt 2009 kl 05:44

    Hej Maria!
    Det är alltid lika roligt när SocialPolitik kommer och jag läser med
    stort intresse – inte minst senaste numret. Du skriver att du vill bo i
    kollektiv för 65+ eller så. Några sidor längre fram i tidningen påpekar Mats Thorslund att det där projektet att starta något när man närmar sig pensionsåldern blir lite sent i livet för då kommer alla att vara lika gamla och skröpliga så småningom.

    Själv bor jag i ett kollektivhus för alla åldrar och jag tycker
    verkligen att man ska skriva mer om det. Vilka vinster man gör ur alla möjliga aspekter. För barnfamiljer: slippa laga maten varenda dag. För
    ensamstående med barn: barnen får ett stort socialt nätverk och föräldern blir avlastad.
    När man bor ensam som jag och barnen har flyttat hemifrån: fantastiskt
    att kunna gå till en matsal och äta med andra och att ha kontakter med alla
    möjliga åldrar.

    Kollektivhus för äldre, dvs över 40 år, är också positivt. Ett lite
    lugnare ställe som mer påminner om ett ombonat hem än vårt som är lite
    stökigare. Men jag skulle önska att det ändå blev fler kollektivhus för alla åldrar.
    Det behövs för att man inte ska hamna i den situationen att nästan
    alla blir gamla och skröpliga på en gång. Sedan kan jag tycka det är synd att vi har för få seniorer i vårt hus. Men det blir det väl så småningom om vi som nu är i 60-årsåldern bor kvar.

    Skriv om kollektivhusets fördelar!

    Hälsningar Ingrid Sillén
    Kollektivhuset Södra Station Stockholm



Lämna en kommentar





ANNONSER

Lediga jobb

Söker du nytt jobb? Titta bland våra platsannonser och se om något passar dig.

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

SOCIALPOLITIK NR 1 2017

Send this to a friend