Ledare SocialPolitik nr 3/09

Slå hål på myten!

Ledare SocialPolitik nr 3/09: ”De flesta äldre vill klara sig själva hemma så länge som möjligt.” Överallt möter vi detta påstående. Är det sant? Eller bygger det bara på rädslor? Äldres oro inför att hamna på Hemmet? Vår egen? För hur det ska bli. Den moderna ättestupan – med för lite personal, där man aldrig får komma ut i friska luften, där det luktar kiss och man ligger i sina sår, och väntar (s 16).

En skräck som gör att vi biter oss fast i det vi har. Och tror på myten: att det är bäst hemma. Så länge det bara går. En myt som sedan ligger till grund för hela äldreomsorgen. Och för samhällsplaneringen – hur vi bygger och bor, och organiserar helheten.

Jag vill INTE sitta ensam hemma i en öde lägenhet och vänta på hemtjänsten! Om den ens finns kvar, när vi blir många.

Jag vill bo i eget rum i kollektiv för 65+ med musikanläggning i allrummet, café, bar och restaurang i entrén. Baka och laga middag för många, tillsammans med många, äta med många… finnas i ett sammanhang. Lira och dansa rock n’ roll och blues ihop med andra, vara med i doa-kören, eller ha en egen kör ihop. (Kom igen Natur & Kultur! Tryck en ny upplaga av Ensamliv av Maj Fant och Johannes Olivegren. Den är fortfarande visionär.)

I detta kollektiv har vi bott in oss i ”unga” år, har lärt oss hitta och fungera med många sinnen i behåll. Inte kommit som paket, när vi själva inte kan bidra längre.

För så måste det nog bli, det är lika bra att inse. Vi kommer att behöva hjälpa varann, våra barn och släktingar kommer att få rycka in – särskilt om skatter går på retur – och inte till skola, vård, omsorg. Men till ett ställe som sjuder av liv kanske det är lättare att gå än till en Slutstation. Eller är jag bara en medelålders romantiker?

Kvinnlig sexturism, läxhjälp som öppnar möjligheter, nätsajter för anorektiker, bra rättspsykiatri som läggs ner, volontären som alltid ställer upp, och en (t)röst i natten som hotas ekonomiskt = SocialPolitik nr 3. Säkra en fristående socialjournalistik. Prenumerera!

Och ha en skön höst!

Maria Wallin
september 2009