Minna
Det är vackert att åldras
Jag kom till Sverige den 17 oktober 1975. Jag är född den 14 augusti så jag var ju väldigt liten.
Under mitt liv har jag varit med om mycket. Tiden i grundskolan gick väl sådär. Jag kände mig aldrig hemma utan ofta utanför gruppen.
Läs merLycka av Svindel
Att se Svindel på Dramaten – det var mitt liv jag såg spelas upp av extremt professionella skådespelare. Och att dom dessutom tagit in allt jag sa när jag var med under repetitionerna. Jag fick vända ut och in på mig själv under några månader och jag klarade av det.
Läs merAllt står inte rätt till på Säter
Vår recensent Minna har fastnat för serien med Säterpsykologen Anna Varga, skriven av Helena Kubicek Boye. Här kan du läsa…
Läs merSe det ljusa
När jag ligger vaken för att jag har ont i kroppen, har mycket att tänka på eller helt enkelt för att jag inte somnar – under dom nätterna kan jag verkligen undra om det är nån idé med allt vi gör?
Läs merNär mina erfarenheter tog plats på Dramaten
Alla har vi drömmar. Vissa drömmer stort, andra i en mindre skala. Jag har självklart också drömmar. Men jag kunde aldrig ana att mina texter jag skriver här och som ni läser skulle leda till Dramaten.
Läs merEn chans till
Min Gud är god. Han är vacker i sina handlingar som jag själv fått uppleva. För mig är Gud –…
Läs merMamma – utanför fängelsemurarna
Min son sitter på Hall-anstalten sedan 2023. Först var han häktad under en tid och en tv-kanal var väldigt ihärdiga…
Läs mer”Berörd av mitt eget övertramp”
Att göra övertramp i ord eller handling har inte hänt mig på oerhört länge. Jag har förändrats så mycket att den Maria som levde inom mig förr nästan helt är försvunnen. Jag växte upp ur det tomma som blev kvar inuti när jag slutade med mitt missbruk. Då växte det också ett liv där i det tomma, min dotter, min först födda.
Läs merEnsamheten
Den här texten skrev jag under mitt första fängelsestraff, när jag var 19 år.
Oscar Mura och Lasse Strömstedt gjorde ett projekt för kvinnor och män som satt inne och som skrev. En lärare jag haft tänkte på mig och bad mig skicka in några av mina texter. Jag skickade fem och fick med tre i en antologi. Det här är en av dom.
Läs mer”Moderskänslor kan stjälpa en relation”
Alla människor vill bli sedda. Vill ha bekräftelse. Helt enkelt – bli älskade. Jag tror vi alla har upplevt den där stora kärleken, han med stort H. Den som alltid oavsett om vi idag lever i andra relationer, fortfarande finns kvar i vårt hjärta. Men frågan är om det är nyttigt för en människa att alltid ha den ”där” kärleken som faktiskt ”stör” lite ibland. För du kanske jämför?
Läs mer”Våga be om hjälp”
Jag kom hit från Quito, Ecuadors huvudstad, nio veckor gammal. Min mamma och pappa hade redan en biologisk flicka som…
Läs mer”Barn i utsatthet behöver hjälp också de 364 övriga dagarna”
Nyårsafton. Det är roligt med festligheter för vissa. För andra betyder det ensamhet, sorgliga minnen och för vissa barn är högtider ett helvete.
Läs mer”Stängde dörrar – öppnade för bättre mående”
Julen närmar sig med stora kliv. Ett helt nytt år är här snart. Året som varit har jag lärt mig…
Läs merEtt eget rättssystem
Lika barn leka bäst är den femte fristående delen i serien om Sektion M, skriven av Christina Larsson. Det är en kriminalthriller som utspelar sig på olika platser i Sverige och handlar om Nora Feller som när serien startar är utredare på Grova brott i Katrineholm. Hon kommer något stort på spåren men blir motarbetad av precis alla då rättsläkaren plötsligt ändrar dödsorsaken när det gäller en oidentifierad man. Nora blir tvungen att sluta sitt jobb.
Läs merSorgen har mognat
November är här igen. Precis som åren tidigare står jag som ett fån när det kommer till klädfrågan. För varmt eller för kallt. Det är något jag själv kan förändra.
Något jag inte kan förändra är min sorg, men vi har förändrats tillsammans.
Läs merAtt resa sig, om och om igen
Fredag. Jag tänker väldigt mycket på alla de prövningar i livet som kommit i min väg. Alla berg jag bestigit för att komma över till andra sidan. Ibland har mina kamper varit så utmanande att jag trott jag skulle dö på vägen upp till berget.
Läs mer”Hur vara både mor och far?”
Det är grått ute. Jag ligger kvar i sägen och tänker på ingenting. Tänk om jag skulle strunta i allt,…
Läs merFörstahandskontraktet
Det är tyst. Jag hör bilarna utanför förgäves leta efter en ledig parkeringsplats. Det är kallt ute och mörkret om kvällarna kommer närmare och närmare. Det känns som om höstmörkret speglar mitt inre.
Min mentala hälsa är annars rätt bra just nu eller är det endast något jag desperat vill inbilla mig för att inte krackelera? Jag tänker ofta tillbaka på tiden när jag var helt ensam och gick neråt på Östgötagatan, på söder i Stockholm. Där fanns en lekpark med ett litet hus man kunde klättra upp till för att komma till rutschbanan. Det var en perfekt plats att sova på om nätterna för mig. Visst, det var kallt och blåste men gav lite skydd ändå.
Läs merAtt säga stopp och att lyckas
Jag har många gånger undrat hur jag hamnade här. Efter alla plågor, sorger, självdestruktiva handlingar, destruktiva relationer som jag trots allt överlevt. Allt jag utstått enbart för att få höra den där meningen på fyra ord; Jag älskar Dig Minna.
Läs merPå andra sidan glaset
Mörkret lägger sig över Stockholm. Jag har avverkat ännu en dag.
Jag har en lista jag försöker gå igenom dagligen. En dag till som jag klarat av utav dessa trehundrasextiofem dagar per år utan dig min älskade son, mitt hjärta, mitt syre som du och din syster gett mig sedan ni kom till världen.
Läs merANNONSER
ENOUGH
Donera till SocialPolitik!
I 31 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021