Om konsten och debatten men inga ställningstaganden

Olle Granath är närmast synonym med den moderna konstens utveckling i Sverige. I I konstens värld ger han en serie minnesbilder från sin barndom, de första upplevelserna av konst under liftarfärder i Europa och det glada sextiotalet när Moderna Museet blev navet i svensk konst och senare som konstkritiker i Dagens Nyheter och chef för både Moderna Museet och Nationalmuseum.

Boken är fylld av positiva omdömen om medarbetare och konstnärer. Bakom de eleganta formuleringarna kan man bara ana konflikter och motsättningar.

I korta kapitel hinner Granath berätta om Joseph Beuys contra Documentas ledning, polisingripanden på biennalen i Venedig och hur han åker ner med en skåpbil och hämtar tavlor av Picasso, de Chirico och Jackson Pollock till utställningar på Moderna Museet. Besök hos ärkebiskopen i Toledo och Andy Warhol i New York blandas med noteringar om de spektakulära stölderna på våra museer.

För en äldre konstengagerad är det ett nöje att återuppliva mycket av det som präglade både konsten och den stundtals vilda debatten om vad konst är under sextiotalet och framåt. Men Granath nöjer sig med anekdoter. Den som väntar sig djupgående analyser och ställningstaganden gör det förgäves.

I konstens värld, från 4 amerikanare till Midvinterblot
Olle Granath
Appell förlag