Relationsdrama mellan svärmor och svärdotter

Johanna Frids nya roman Haralds mamma är uppbyggd som ett klassiskt triangeldrama mellan Harald, hans mamma och hans flickvän Claudia. Handlingen börjar lite ovanligt på en flygplats någonstans i norra Sverige dit Claudia tagit sig för att möta upp Harald, som har varit på ett behandlingshem någonstans i norra Norge. Men på flygplatsen dyker även Haralds mamma upp. Hon har bilat upp den långa vägen från Linköping för att hämta honom och ta honom tillbaka till Ön, familjens paradis under flera generationer.

Redan här på de första sidorna, får vi ta del av konflikten, dragkampen mellan de två viktigaste kvinnorna i Haralds liv. Två kvinnor som inte kan komma överens, som inte kan prata med varandra. Två kvinnor som använder sina ord som vapen mot varandra.

Författaren fortsätter beskriva hur denna situation har uppstått genom att hoppa fram och tillbaka i handlingen och knyter ihop det hela då slutscenen utspelas på samma tid och plats.

Det jag tycker är lite speciellt med den här boken är författarens stil att hoppa mellan dialog och tankar. Vi får ta del både av Claudias inre tankar och hennes yttre ord. Vad hon säger och vad hon reflekterar över. Även där finns en konflikt, en krock mellan sanning och lögn. Mellan saker Claudia tänker men inte vågar säga. För i den här romanen pratar inte huvudpersonerna med varandra, de pratar runt omkring varandra. Det blir inga riktiga möten, inga relationer som utvecklas.

Till en början hade jag lite svårt för den här boken. Jag tyckte den kändes besynnerlig och lite deprimerande. Alla människor var så konstiga, det kändes inte trovärdigt. Men när jag kunde lägga bort den kritiska blicken och bara läsa och låta mig ryckas med i författarens språk började jag uppskatta den mer och mer, och tyckte till slut att den var riktigt läsvärd. Jag kunde även känna igen mig, och skratta åt mig själv, och alla de där tankarna som jag ibland tänker men inte vågar säga när jag konverserar med människor. I den här boken har författaren tillåtit sig att frossa i dessa tankar på ett befriande sätt.

Text: Peter Roth

Haralds mamma
Johanna Frid
Albert Bonniers förlag