Starkt om sköra relationer

Det var med glädje jag såg fram emot att få läsa Viktoria Myréns nya bok Sköra varelser efter att tidigare i år upptäckt hennes debutroman I en familj finns inga fiender från 2009. Och jag blir inte besviken. Det blir en fin läsupplevelse även denna gång.

Det finns en hel del likheter mellan de två böckerna. I bägge flyttar – eller flyr – den kvinnliga huvudpersonen från storstaden tillbaka till en mindre ort som på något sätt har med barndomen att göra. I den första boken får Marie överta mormoderns gård och konfronteras då med sin bristfälliga och egocentriska mamma.

I Sköra Varelser är det den äldre systern Lisen som huvudpersonen Nina möter när hon flyttar från Stockholm tillbaka till barndomshemmet någonstans på landsbygden. Och det blir inte ett helt positivt möte. Nina märker hur hon, trots alla terapitimmar, faller tillbaka i gamla roller och återupplever minnen från barndomen då Lisen mobbat och brukat fysiskt våld mot henne.

”Om hon blundade kunde hon känna hur Lisens händer greppade om hennes handleder, låste fast Ninas armar över hennes huvud. Lisens vassa knän som pressade mot insidan av armbågarna, där huden spände och drog ut. Lisen som lutade sig över henne, log och lät en spottloska glida fram på tungan. Nina som kastade med huvudet från sida till sida för att komma undan.”

Lisens nya man Matti och hennes son Tom blir dock ett fint stöd för Nina i vardagen. Men inte heller dessa möten visar sig helt problemfria.

En viktig del av berättelsen upptas av mötet med grannens flicka, som tillbringar stor del av sin tid på en studsmatta eller tillsammans med sin kanin. En levande varelse som Nina lovar att sköta om medan familjen reser bort på semester. Inte heller det helt friktionsfritt ska det visa sig.

Viktoria Myrén har med sitt behagliga och målande språk skapat en stark roman kring sköra relationer av olika slag. Mellan syskon, par, grannar, barn och inte minst till djur.

Text: Peter Roth

Sköra varelser
Viktoria Myrén
Ordfront förlag