Segling och kvinnoliv

Sex kvinnor kliver på en båt i Kapstaden. De känner inte varandra, men ska segla båten Malina tillsammans till Brasilien. Det är Parvani, båtägare och kapten, en feminist som seglat över världens hav. Hon vill bara ha kvinnor i sin besättning, utan män får kvinnorna större tillgång till sina resurser, säger hon. ”Jag har snart seglat jorden runt utan kuk”, säger hon stolt. För en kvinnlig kapten är något ovanligt i den mansdominerade seglarvärlden.

Det är kvinnorna Ada, Helena, Åsa, Katrin och Marie, som kliver ombord, några seglarvana, men inte alla. Däremot har alla specifika motiv för att följa med på resan. Att finna sig själv, få ett andrum från ett barn med funktionsnedsättning, eller från ett äktenskap som gått i stå. Alla har de sina drömmar om att resan ska bli det äventyr som kanske förändrar något, vad är däremot osäkert. Fullastade med livsmedel för att klara den första distansen till ön S:t Helena ger de sig iväg.

Resan över haven innebär stormar, kyla, nattsvart eller bedövande vacker stjärnbeströdd himmel, oändliga horisonter och total stiltje och hetta. Men också en daglig kamp för kvinnorna med alla sysslor på båten och varje enskild kvinnas kamp med sig själv och relationerna till de andra.

Kapten Parvani styr sin besättning, hon kräver feministisk disciplin av sina matroser, vilket skapar irritation, mest hos Katrin, som störs av Parvanis feminism. Varje gång någon konflikt uppstår vill kaptenen att alla sätter sig i ruffen för en runda och att alla ska få utrymme att säga vad de känner och få tala till punkt. Detta skapar frustration hos framförallt Katrin, som ständigt ifrågasätter Parvani som ledare.

De mer vana seglarna irriteras över felsteg, ett misstag kan vara livsfarligt och otåligheten växer över Maries bristande seglarsvana.

”Tål hon inte vatten eller? Vatten måste man för fan tåla på sjön. Har vi fått en prinsessa ombord? Marie stod i hytten och hörde Katrin skrika i sittbrunnen. Hon kände sig inte som en prinsessa utan som en idiot.”

Parvanis ledarskap sätts på prov åtskilliga gånger. På St Helena går de iland, stannar en vecka och provianterar. Seglingen fortsätter mot slutmålet Brasilien. Nakna och utlämnade står de inför varandra, men det är inte bara frustrationer utan även varma känslor som uppstår i de trånga hytterna. Det är ett relationsdrama mellan sex olika personligheter, alla bär på sin historia och sin förväntan.

Seglingen får också oväntade och minst sagt obehagliga överraskningar vilket ställer kvinnorna inför krav där alla måste hjälpas åt och inte minst krävs ett tydligt ledarskap. Som läsare är man med ombord. Beskrivningen av alla sysslor, havets och himlens oändlighet, kylan och hettan, röran med smutskläder och matrester i trånga utrymmen, fladdrande trosor på tork. Om kvinnoliv. Det skapar närhet.

Lotta Lundbergs Båten handlar framförallt om kvinnornas interaktion och samspel, anpassning och de roller de intar i gruppen. När de till slut når målet, inställer sig frågan, har seglingen infriat deras förväntningar? Författaren summerar. Romanen visar att författaren själv är en rutinerad seglare och har övertygande kunskap om vad som händer i grupprocesser, med specifikt fokus på kvinnors samspel. Det är en spännande, intressant och mycket läsvärd bok.

Text: Claudette Skilving
Författarporträtt: Nancy Jesse

Båten
Lotta Lundberg
Natur & Kultur