Sverige har ansvar i förföljelse av Assange

Nils Melzer är FN:s specialrapportör om tortyr och också professor i juridik. Han uppmanas att ta sig an fallet men är till en början motvillig. Han läser dock in sig och blir bestört över hur Julian Assange hanterats. Det leder till att han som FN:s expert vänder sig till berörda länder: Storbritannien, USA, Ecuador och Sverige med begäran att regeringarna ska redogöra för ett antal missförhållanden i behandlingen av Assange. Svaren är korta och helt avvisande.

Melzers bok Fallet Julian Assange, En historia om förföljelse, är bland det mest upprörande jag har läst. Det Assange gjort är att via Wikileaks avslöja hur människor torterats i Abu Graid och civila mördats urskillningslöst av amerikansk militär i Irak och Afghanistan. I stället för att straffa de som utfört tortyren och morden eller deras ledare – i sista hand Buch och Rumsfeld – förföljer man visselblåsarna och hotar dem med dödsstraff. Alltså journalisten Assange, Edward Snowden och Manning.

Sverige är påtagligt involverat i förföljelsen av Assange. Jag har blivit allt mer tveksam till hur det svenska rättssystemet fungerar efter Quickfallet, överlämnandet av de två egyptierna till CIA och deras tortyrcentrum i Egypten och mina egna erfarenheter av jämmerliga asylutredningar och därav felaktiga domar. Efter denna bok tror jag inte längre att Sverige är en rättsstat.

Viktigt är att understryka att Melzer inte ifrågasätter kvinnornas egna berättelser om sexuella övergrepp, även kvinnorna har farit illa av polisens och åklagarnas hantering. Anna Ardin, en av kvinnorna har själv publicerat sig i I skuggan av Assange, mitt vittnesmål.

Här krävs att vi kan se det som kvinnorna anklagar Julian Assange för, och samtidigt det stormaktsspel som pågår. Vi behöver skilja det åt även om det sammanfallit och det ena utnyttjats i det andra.

När ärendet första gången blir aktuellt lägger åklagaren Finné ner förundersökningen eftersom det inte föreligger brott. Men sedan börjar det hända saker. En ny åklagare tillsätts som låter genomföra diverse irrelevanta och meningslösa forensiska undersökningar av lakan och gamla kondomer, allt för att fördröja utredningen. Man ville ta dna-prov på Assange och därför kunde man inte förhöra honom i London. Assange advokater vägrades att lägga fram bevismaterial. Den nye åklagaren påstår att att svensk lag inte tillåter förhör i annat land. Om detta säger bland andra hovrättsrådet Brita Sundberg-Weitman att det är ”entydigt fel”.

Överåklagare Sven Erik Alvhem: ”Ingenting i svensk lag hindrar en åklagare att förhöra i London”. Avsikten är tydlig. Det gäller att fortsätta att kunna anklaga Assange för brott. När hans advokater begär ut sms och handlingar är det censurerade – nästan allt är övermålat med svart – så att bara en bråkdel är läslig men obegriplig.

Marianne Ny, överåklagare på Utvecklingscentrum I Göteborg, ger inte Assange chansen att höras i Sverige trots att han erbjuder sig många gånger och stannar kvar extra länge. När han reser från Sverige utfärdar hon en arresteringsorder men låter bli att meddela den till polisen. Under resan till Berlin förkommer Assanges bagage med hårddiskar och krypterade datorer och återfinns aldrig.

Behandlingen av Assange i England sker på samma sätt. Processen förhalas och advokater hindras att framföra bevis. När så Ecuador får en amerikavänlig president förföljs han på ambassaden, fråntas sin dator och förvägras besök. Så småningom överlämnas han till England och förpassas omgående till ett högriskfängelse där han vistas i ensamcell i 23 timmar under ständig övervakning. Den enda timmen vallas han av vakter i ett litet utrymme. Besök hindras eller fördröjs. När Melzer – alltså FN:s särskilde observatör – kräver att få besöka honom får han två timmar på sig. Men genom avsiktliga fördröjningar, till exempel ingående undersökningar av Melzers och hans medföljande doktorers utrustning, återstår en halvtimme. Melzer tvekar inte att kalla behandlingen av Assange för tortyr.

Det handlar uppenbarligen om att försöka bryta ner Assange och hitta vägar att utvisa honom till USA. Både i England och Sverige vränger myndigheterna lagen för att hålla sig väl med USA:s politiker och underrättelsetjänster. Lika uppenbart är att SÄPO och CIA samarbetar och att Sveriges regering låter sig styras av USA.

Jag skulle önska att alla med minsta intresse av vårt samhälle inte bara läser boken utan också agerar. Försöker ställa de ansvariga politiker, åklagare och poliser till svars som accepterat och genomfört de lagvidriga åtgärderna och förföljelsen av Assange.

Jan Molin

Fallet Julian Assange
En historia om förföljelse
Nils Melzer
Karavan Förlag