Feministiskt, afrikanskt porträtt

Flicka, kvinna, annan är den brittisk-nigerianska Bernadine Evaristos åttonde bok. 2019 blev hon den första svarta kvinnan som tilldelades det prestigefulla Bookerpriset just för den. Motiveringen löd:
“En imponerande, stark roman om svarta familjer I Storbritannien, om deras kamp, smärta, skratt, längtan och kärlek. Stilen är passionerad rakbladsvass, full av energi och humor.”

Och jag håller med. Jag skulle till och med vilja påstå att boken är en banbrytande poetisk roman skriven i en stil som liknar spoken word-formatet.

Det är svårt att redogöra för själva berättelsen eftersom det finns så många handlingar i denna roman. Jag skulle mer vilja beskriva den som ett feministiskt porträtt av tolv kvinnor, som i slutändan ändå vävs ihop till ett grupporträtt då alla människor på något sätt hänger samman. Såsom hela mänskligheten egentligen hänger ihop.

Det är en bok som visar upp mångfalden bland dessa kvinnor som alla lever I den afrikanska diasporan. Och med hela spektrat av sexuella läggningar och könserfarenheter. Eller som författaren själv formulerar det i sitt korta förord:
”Till alla systrar & sistahs & sistren & alla kvinnor & womxn & wimmin & womyn & våra bröder & våra bredrin & våra bruvs & våra män & våra mandem & alla LGBTQI+ i människofamiljen.”

En eloge till Niclas Nilsson som lyckats fantastiskt med att översätta denna bok till svenska. Det märks att han även är verksam som poet.

Peter Roth

Flicka, kvinna, annan
Bernadine Evaristo
Albert Bonniers förlag