- 0share
- E-post
Millesgården, Stockholm, pågår till 9/2 2014 Ett slags upprättelse för 34 svenska konstnärinnor som alla var verksamma under tiden 1900–1945.
Med så många olika medverkande blir det spretigt och rörigt sett till stilar och inramning. Det gör det ibland svårt att njuta fullt ut av varje enskilt konstverk. Men Mod och modernitet ses kanske bäst ur ett samhälls- och politiskt perspektiv. Som en påminnelse om en tid då kvinnliga konstnärer, förutom att kämpa mot allmänna uppfattningar om hur konst skulle se ut, också fick slåss mot manliga konstnärer rädda för konkurrens, och för rätten att yrkesmässigt få ägna sig åt konst.
Alla hade de mod att utmana. Allra mest fastnar jag för Anna Riwkin. Den ena av hennes två tavlor är det självporträtt i citrongul jumper som pryder utställningsaffischen. Hon övergick till att arbeta som fotograf och samarbetade bl a med Astrid Lindgren.
Andra kända namn är Siri Derkert och Sigrid Hjertén. Mindre kända men sevärda är bl a Lucie Lagerbielke och Judith Molard.
Utanför kan man låta sig förföras av Millesgårdens skulpturpark. Grönskande eller täckt av snö spelar ingen roll – läget med utsikt över vattnet så långt ögat når och de fantastiska skulpturerna. Tillsammans är det svårslaget. /AF
ANNONSER
Vårt nyhetsbrev
Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!
ENOUGH
Donera till SocialPolitik!
I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021