Göteborg International 
Film Festival 2012

Ordinarie biorepertoar är torftig. Action och underhållning, mest amerikansk. Speglar den vad folk vill ha? Ja, säger distributörerna. Efter årets filmfestival i Göteborg är svaret givet: Nej! Här drar en dokumentär om två tjejfotbollslag i Kongo fullt hus. Här möter vi hela världen, elände och lycka t ex:

Dokumentärer

In my mothers arms
Mohamed Al Daradji och Alia Al Daradji Irak
Det finns en miljon föräldralösa barn i Bagdad. Myndigheterna gör föga för dem. Men där finns också idealister som försöker ta sig an dem. Filmen handlar om ett barnhem och dess eventuella överlevnad. Vi får inträngande och gripande bilder av de övergivna barnen. Deras vardag präglas av extremistiskt våld och det s k kriget mot terrorism men är mitt i eländet ändå hoppingivande.
Måtte filmen visas på ordinarie repertoar eller i tv!

Diaries. May Odeh 
Palestina/Norge
Om några unga kvinnors liv i Gaza. Den israeliska ockupationen leder till att allt normalt liv hindras – resor, möten, kulturaktiviteter – men också till att extremismen tar över. Kvinnorna drabbas därför också av den religiösa fundamentalismen och tvingas t ex att klä sig i huvudduk.

En resonerande film utan våldsamma effekter som ändå tydliggör hur den israeliska ockupationen förgör kultur och humanitet och ersätter det med intolerans och hämndkänslor.

The interceptor from my hometown, Zhang Zanbo, Kina
En intervju med regissörens klasskamrat som klättrat i den kinesiska byråkratin. Hans uppgift är bl a att hålla klagande borta från högre myndigheter, t ex gamla soldater som varit med om militära experiment och drabbats av svåra skador.

Han beskriver ett helt igenom korrupt system som ger honom själv möjlighet att leva gott men där mutor är en självklarhet och moral ett hinder för karriär. Filmen är tillkommen med hjälp av Ai Weiwei.

So Sorry och Ordos 100 
Ai Weiwei, Kina
Här försöker Weiwei och hans medarbetare undersöka bakgrunden till att så många skolor rasade och barn dog vid jordbävningen i Sichuan 2008. Han konfronterar polisen, blir gripen och svårt misshandlad. Men med aldrig sinande mod tar han sig på nytt an korruptionen och hemlighetsmakeriet.
Ordos 100 handlar om ett projekt som Weiwei och den världskända arkitektbyrån Herzog & de Meuron startat i den nya staden Ordos i kinesiska Mongoliet. Hundra arkitekter från alla världens hörn skapar där var sitt hus. En annan bild av Kina.

Goddess of the stadium, Delphe Kifouani, Frankrike/Senegal
Det finns två professionella tjejfotbollslag i Kongo. Gagerna är dock inte jämförbara med Zlatans. De räcker inte ens till mat för dagen. Filmen handlar om vardagens stora problem men förmedlar en annorlunda bild och relativt positiv bild av Kongo. Fast alla tjejerna drömmer om att komma till Europa.

The Ballad of Genesis and Lady Jaye, Marie Losier, USA
En film under HBTQ-temat. Vi möter Genesis Breyer P-Orridge, med rötter i 60- och 70-talets rock- och punkvåg i England, nu i 60-årsåldern i USA. Och unga, läckra, fria Lady Jaye. Deras samliv och liv – som ständigt pågående och experimenterande konstinstallation, och med konst och musik och undergroundkultur som livets själva innehåll – ända in i matlagning och fest.
Genesis är i sanning ovanlig, men ändå nära, inspirerande. Bara hennes befriande finger till allt vad ungdomsfixering kring kropp och nakenhet heter! Det minns jag länge, och bilderna, kompositionerna som Losier följer eller kanske är med och skapar.

Cave of forgotten dreams 
Werner Herzog, Frankrike
Hur levde och drömde vi för trettio tusen år sedan? Denna gång ägnar sig den gamle storregissören Herzog åt nyupptäckta grottmålningar i Dordogne. Fantastiska tredimensionella bilder av tecknade och målade hästar, lejon och noshörningar i Chauvetgrottan. Filmen – tagen de korta stunder då filmarna fick besöka den ömtåliga miljön – är inte bara vacker. Den diskuterar också konstens mening och människors eviga sökande efter andlighet och mening.

Spelfilmer

Monsieur Lazhar
Philippe Falardeau, Kanada
Efter en ”olycka” i en mellanstadieklass anställs M. Lazhar hastigt som vikarie. Han är algerisk flykting och utger sig för att vara lärare. Med förundran ser han hur kollegan integrerar bild, musik och teater i undervisningen. Han ställer bänkarna i rader och kör med Balzac som diktamen. Föräldrarna gruffar, rektorn ifrågasätter.

Men M. Lazhar är den ende som vågar tala med barnen om ”olyckan” (att deras fröken hängt sig i klassrummet!) Han ser barnens chock, sorg och skuldkänslor. Och vinner deras förtroende, trots allt.
Falardeau berättar efter visningen om vågspelet att väva in så många trådar och så många brännande frågor och motsättningar i en film. Men han är glad han fullföljde. Det är publiken också. Låt oss hoppas att detta Kanadas Oscarsbidrag får svensk visning!

Cairo 678 
Mohamed Diab, Egypten
Har dokumentär bakgrund om tre kvinnor i Kairo som drabbas av sexuella trakasserier och på olika sätt försöker hämnas. Mot bakgrund av deras familjesituationer tecknas en bild av ett kaotiskt samhälle präglat av kvinnoförtryck.
Även om filmen är inspelad före den egyptiska revolutionen så speglar den det för många egyptiska män kontroversiella ämnet den kommande arabiska våren.

Breathing 
Karl Markovics, Österrike
Prisbelönt drama om Roman, 19 år, som avtjänar ett långt straff på ungdomsfängelse. Han är ensam, inåtvänd, präglad av åren på institution, men pushas att söka arbete för att öka sina chanser till villkorlig frigivning.

Efter flera misslyckanden får han frigång för att arbeta som likfraktare på kommunens bårhus. En död kvinna med samma efternamn som han själv får Roman att fundera över sina rötter. Han har levt hela sitt liv på institution. Varför? Och vad är det som väcks i honom genom de dagliga mötena med döden?
En stark film med sparsam dialog, full av finstämda nyanser och fantastiskt skådespeleri. Breathing, eller Atmen i originaltitel, är Öster-rikes Oscarsbidrag 2011.

Tomboy, Céline Sciamma 
Frankrike
När familjen flyttar vill tioåriga storasyster Laure ha blåa väggar i sitt nya rum. Hon byter ut mammans rosa nyckelband till ett vitt och kallar sig Michaël när hon träffar nya kompisar. Framför spegeln tränar Laure killmanér inför fotbollsspelandet och gör en utbuktning av modellera att stoppa i badbyxorna.
Skolstarten närmar sig och jämnåriga Lisa, som leder Michaël in i skogen för blyga pussar, undrar varför hans namn inte är med på klasslistan. Allt uppdagas förstås med en rasande mamma som följd.
Innan dess visar Sciamma genom Laure barnets sökande frihet att göra sitt kön innan könsmönstren och omgivningen lagt ut gränserna för kan, kan inte.
Borde ses av alla: de på väg in i puberteten och de som någon gång varit i puberteten.

Unfair world 
Filippos Tsitos, Grekland
För cineaster som inte efterfrågar action. En grekisk Kaurismäki i ultrarapid med humor, udda människor och frysta bilder där personerna ser på varandra länge utan att tala. En tämligen orimlig story om en polis som lämnar sitt meningslösa jobb. Mästerligt skådespeleri.

Hanaan, Ruslan Pak 
Uzbekistan/Sydkorea
En dyster historia om en grupp koreaner som för någon generation sedan hamnade i Uzbekistan.
Återigen en polis som i vredesmod över korruptionen lämnar sitt jobb. Sedan går han ner sig i narkotikaträsket innan han rycker upp sig och far till Hanaan – det förlovade landet Korea. För att bara upptäcka att det är lika präglat av kriminalitet och korruption.

Idioten 
Rainer Sarnet, Estland
Alltjämt filmas gamla ärevördiga litterära klassiker. Dostojevskis diskussion om godhetens existens i en materialistisk värld är förvisso värd att skildra och delta i.
Här utspelar den sig i sköna, teatraliska och surrealistiska bilder från Sankt Petersburgs salonger och mörka gator. Välspelat och utomordentligt iscensatt. Men furst Mysjkins som ju förkroppsligar godheten blir här mer ett offer för kärlekens irrgångar.

Faust 
Alexandr Sokurov, Tyskland
Sokurov, känd bl a för Den ryska arken som skildrar Hermitaget i Sankt Petersburg i en enda tagning, har här tagit sig an Goethes Faust. Även hos honom har bilden tagit över det filosofiska innehållet. Hans målning av den medeltida miljön är grotesk och kuslig men får oss att inse att allt är tillåtet för att överleva. Porträtten av de udda människorna är knivskarpa och skådespeleriet kusligt skickligt. Särskilt Mefistofeles som ju dock har den tacksammaste rollen som djävulen. Slutscenens helvete bland Islands gejsrar och ödsliga landskap är magnifik.

Expiration day 
Kenya Márquez, Mexiko
En bisarr historia berättad ur tre personers perspektiv. Upptakten är den äldre kvinnan Ramonas son Osvaldos försvinnande. Hon går till bårhuset där han ligger i ett frysfack utan huvud, men missar identifieringen då han är iförd nya skor som hon inte känner igen.
Genaro med anställning på bårhuset är ett födgeni med allsköns tjänster till salu. Han hittar Osvaldos huvud och förvarar det i sitt frysfack för upputsning innan det ska återlämnas till modern.
Slutligen Mariana som är på flykt efter att ha hämnats en misshandlande man, och blir granne till Ramona, som tror henne om att vara sonens okända fästmö.
Udda människor i en udda film fylld av udda möten blir något klart sevärt – även utan sensmoral.

Stars above 
Saara Cantell, Finland
Tre generationer kvinnor, ett hus på finsk landsbygd och en stjärnhimmel. Cantell vandrar omärkligt mellan krigstid, sjuttiotal, nutid och tre rödhåriga kvinnor.
Nutida forskaren har brutit upp från ett långt partnerskap och söker, efter att ha förlorat sin mamma, sig tillbaka till huset där hon föddes. Mamman levde sin grönavågen-dröm, men kärlekssorg (eller krav) fick henne att flytta till Sverige och ta anställning på sjukhus.
Slutligen krigstidens präktiga skollärarinna som lider av frånvaron av kärleksbetygelser i mannens brev från kriget.
Det är så fint berättat, antydningar som lämnas till betraktaren att uttolka med ett foto som ofta uppehåller sig vid skådespelarnas ögon och blickar där allt finns.

Isdraken 
Martin Högdal, Sverige
Filmfestivalen 2012 drog igång helgen innan med Lilla Festivalen, för barn- och ungdomsfilm. Äntligen! Med röda mattan, fotoblixtar och champisbubbel i glasen och sega råttor som snittar. Med presentation av skådespelare, regissör och andra inblandade i världspremiären av en riktigt bra ungdoms/familjefilm: Isdraken. Applådåskor på Draken med massa ungt jubel!
Välgjord med fantasifulla effekter, rolig rent av burlesk, varm men inte utan svärta om Mik som måste flytta till faster i Norrland. Det får en del oanade konsekvenser. Bästa skådisar är barnen Se den!

Länk till Göteborg International Film Festival!

Postad i ,

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Lediga jobb

Söker du nytt jobb? Titta bland våra platsannonser och se om något passar dig.

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

SOCIALPOLITIK NR 2 2019