Ingenbarnsland av 
Eija Hetekivi Olsson


Ingenbarnsland

Eija Hetekivi Olsson

Norstedts

Redan titeln antyder en språklig fingertoppskänsla som med råge håller vad den lovar i denna debutroman. Det är något av en paradox att en berättelse som i väsentliga delar handlar om hur huvudpersonen Mira blir berövad sitt språk, är skriven med en så säker penna.

Det är dock ingen fjäskande uppvisning i konsten att briljera med ord. Uttrycken, situationerna och reflektionerna är genuint förankrade i den olssonska erfarenheten och vreden – ja, detta är en uppfriskande arg historia som skulle kunna rubriceras: jag har en sak jag vill berätta, och nu jävlar ska ni få höra.

Vi får följa Mira som bor och växer upp i Göteborgsförorten Gårdsten på 80-talet tillsammans med sina finska föräldrar. Det som skiljer denna berättelse från sina föregångare om uppväxt på 70-talet, är att familjen inte på något allvarligt sätt är dysfunktionell med t ex alkoholism eller våld. Det gör historien befriad från ett offertänkande. Den är i stället en humoristisk och slagfärdig anklagelse mot ett samhälle som inte bryr sig om alla.

/LCK

Länk till boken och Adlibris

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i ,

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021