Jag blir snabbt sorgsen när jag sätter mig vid de andra utstötta på T-centralen. 
Jag känner deras ensamhet som utanför. De samlas för att de tankar värme. 
Jag vet hur man kan sova fast man sitter och stirrar ut i intet. 
Jag känner hur deras ensamhet slukar dem envar och de är alla utanför.