Tre böcker med likartade slutsatser om Gaza

Dagligen möts vi av söndersprängda barnkroppar, raserade sjukhus och skolor, skjutna hjälparbetare och svältande barn i Gaza. Rysslands anfallskrig mot Ukraina fördöms kraftigt av västvärldens ledare och möts med vapenhjälp och sanktioner. Samma våld och mördande i Gaza föranleder bara milda avståndstagande. Handeln med Israel fortgår utan hinder. Varför är det så?

Tre böcker försöker på olika sätt ge svar på frågan. Gemensamt för dem är att författarna menar att den skuld och skam som västerlandet känner på grund av förintelsen tycks ursäkta och rättfärdiga Israels handlingar i dag.

Pankaj Mishra, indisk författare i huvudsak verksam i England, menar att förintelsen som historisk händelse inte är unik. Offren för slaveriet och kolonisationen kan också räknas till många miljoner men drabbade inte västerlänningar utan svarta och färgade. Folkmord är inte heller unika.

Mishra tecknar i Världen efter Gaza. En kort historik, en bild av utvecklingen i världen som speglar det som händer i Israel. Nationell självhävdelse, likgiltighet inför de offer nationalismen orsakat och orsakar samt nedvärderingen av av oliktänkande och humanism präglar bland många Trump, Orban och Modi och hotar demokratin. De förnekar också invandrares och flyktingars behov och rättigheter och skuldbelägger dem som orsak till kriminalitet och försvunnen nationell enighet och stolthet. 

Den utvecklingen präglar Israel och vinner på att protesterna mot mördandet i Gaza är lama. Mishras slutsats är att Israels nuvarande politik inte förändras i liberal riktning utan leder till att landet upphör att vara en demokrati. Hans enda hopp står till de protesterande studenterna och ungdomarna.

Peter Beinart är amerikansk forskare och jude med bakgrund i bland annat Sydafrika. I sin Att vara jude efter Gazas förstörelse. En vidräkning utgår han från Talmud och gammal judisk kultur och religion. Han vill visa att tron på att det judiska folket är det utvalda och att de alltid varit offer har lett till att de nu intar en herrementalitet som rättfärdigar våldet och förtrycket av palestinierna. Något som saknar legitimitet i judisk religion och tankevärld.

Det har lett till att palestinierna inte har normala rättigheter. Israel kan därför inte betraktas som en demokrati. Beinart vill dock gärna tro att en återgång till den tidigare judiska solidariteten kan ske och leda till rättvisa lösningar för både judar och palestinier.

Ingmar Karlsson ger i “Om ni vill det är det ingen dröm”. Om sionismens historia som vanligt en gedigen och lärd kunskap om sionismens historia. Ur mängden av olika idéer har en utkristalliserats och blivit helt accepterad av Israels nuvarande ledare: Den egna staten som inte tillåter andra än judar som invånare. De som drivit tankar om en gemensam stat eller två parallella stater saknar numera helt ett forum. Staten Israel har sedan den skapades aldrig accepterat ens tanken på någonting annat. Den senaste utvecklingen med kriget i Gaza gör det omöjligt att åstadkomma en tvåstatslösning eller någon form av gemensam demokratisk stat.

De tre författarnas slutsatser är likartade. De nationalistiska och religiösa berättelser som sprids stärker de konservativa. Förtrycket av palestinierna på Västbanken skärps. Israel blir än mer en apartheidstat. De liberala krafterna får allt mindre att säga till om. Många israeler emigrerar. 

Min bedömning är att även om USA och delar av EU fortsätter att stödja Israel kommer  det allt kraftigare fördömandet av folkmordet och förtrycket av palestinierna att öka i hela världen utom bland de bokstavstroende i USA. På mycket lång sikt kommer staten Israel att upphöra.

Världen efter Gaza. En kort historik
Pankaj Mishra

Att vara jude efter Gazas förstörelse. En vidräkning
Peter Beinart
Bokförlaget Faethon

“Om ni vill det är det ingen dröm”. Om sionismens historia
Ingmar Karlsson
Historiska media