För snäll utställning om världens undergång

Utställningen Apokalypsen. Från yttersta domen till klimathot på Göteborgs konstmuseum är sevärd men känns blek i relation till de pågående hot som präglar vår samtid.

Världens undergång har inspirerat konstnärer i alla tider, långt mer än dess födelse. Göteborgs konstmuseum som snart ska stängas i fem år för att renoveras visar i år utställningen Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot. Den är i linje med tidsandan, där ju hoten mot både jordens framtid och världsordningen är akuta.

Utställningen består av tre delar: Hoten från tiden, Gudarnas vrede och Ruinens brant. Den första visar främst träsnitt och grafik från renässansen med Dürers Apokalypsens fyra ryttare som huvudnummer, samt Vanitasmotiv och bilder av yttersta domen och syndafloden. I den andra ses romantiska målningar, till exempel sammanstörtande städer som Sodom och Gomorra eller Pompeji av John Martin – en för mig ny och givande konstnär. I den tredje visas framtidsdystopier, politiska satirer från 1970-talet och moderna miljöhot. Många enskilda verk är engagerande och tänkvärda men som helhet saknar utställningen en samlad vision. Den blir helt enkelt inte skrämmande utan snäll. Ett centralt och bra verk är symbolisten Ferdinand Hodlers De livströtta.

Jag har sett andra utställningar som varit kusligare och mer engagerande såsom Helvete på Liljevalchs 2011. Att jämföra med Apokalypstapeten i Angers är väl inte rättvist. I en jättelik gobeläng i det gamla slottet drabbar gyllene änglar människorna inte bara med eld, jordbävningar och tsunamis av blod utan också månghövdade vilddjur och drakar. Inför det verket står ingen oberörd.

Utställningen på Göteborgs konstmuseum är förvisso behaglig och sevärd. Men undergången blir mer underhållande än upprörande. Men kanske är det så att konsten bleknar inför dagens apokalyptiska bilder från Gaza och Ukraina.

Text: Jan Molin
Ingångsbild:

Apokalypsen. Från yttersta domen till klimathot
Göteborgs konstmuseum
Pågår till och med 18 januari 2026