- 0share
- E-post
Personer som lever i missbruk och hemlöshet har inga incitament att börja jobba när lönen kvittas mot försörjningsstödet. Lusten att bidra och tjäna egna pengar kvävs i sin linda. Men det finns lösningar och inspiration att hämta. Den danska modellen med socialt frikort ger de mest utsatta en möjlighet att behålla pengarna de tjänar.
Nu bjuder Socialpolitik. Street minds, L och MP in till ett seminarium i riksdagen.
När: Tisdag den 25 mars kl 13–14
Var: I lokalen Mittpoolen, Riksdagen, ingång från Norrbro 1a, Entré D
Att tänka på: Kom 12.30 för att hinna med säkerhetskontroll, ta med legitimation
Anmälan krävs: Mejla [email protected]
Programmet:
Välkomna
Inledning av Ulrika Westerlund (MP) och Camilla Mårtensen (L)
Det måste löna sig att arbeta – även för de mest utsatta
Fredrik Bergman, Street Minds, och Niklas Lindstedt, Socialpolitik
En framgångsrik dansk modell
Iben Nova Rask, tidigare projektledare för Socialt frikort Vesterbro
Vad kan vi i Sverige lära oss? Panelsamtal
Iben Nova Rask, Marcus Knutagård, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, Ninja Larsson, enhetschef för Bostad först i Stockholm och Jenny Grönholm, som vet hur det är att inte få behålla lönen hon tjänat som stadsvandrare. Anna Fredriksson, chefredaktör för tidskriften Socialpolitik, leder samtalet.
Avslutning
Ulrika Westerlund och Camilla Mårtensen rundar av seminariet
Inbjudan seminarium social frikort.
2 Kommentarer
Lämna en kommentar
ANNONSER
Vårt nyhetsbrev
Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!
ENOUGH
![[Logga] Enough](https://socialpolitik.com/wp-content/uploads/2017/05/enough904x904.png "[Logga] Enough")
Donera till SocialPolitik!
I 31 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021
För oss som alltid har arbetat och uppburit lön är det lätt att säga att andra människor ska arbetsträna och gå på praktik utan lön. Det finns människor som arbetränat utan lön under ett helt arbetsliv. Ena året sänds de att sortera strumpor på en stor loppis, året efter ska de plocka pinnar åt någon kommun.
Aldrig kommer de nära den tillfredsställelse vi andra känner – att få en löning varje månad – kunna försörja sig själv, och kanske rentav få en årlig löneförhöjning som ett kvitto på att man varit duktig, eller att vara med och betala skatt, ingår i skattebetalandets fulla medborgarskap, bygga detta samhälle.
Du som tycker att andra människor borde känna motivation av att jobba gratis, det vore väl bättre om du startade ett företag och anställde dessa människor. Anställ människor som kanske saknar tänder, som är märkta av livet och som saknar självförtroende att hävda sig.
Säg bara inte att dessa människor ska jobba gratis.
Inom de sociala företagen finns det så många exempel på människor som först fått en mycket liten lön för någon timmas arbete, och som sen växlat upp, arbetat mer och till slut kunnat försörja sig själva. Verklig motivation börjar med lön.
Inte med arbetspraktik och förnedring.
Jag har sett alltför många människor gå under och det mycket beroende på myndigheters låt-gå-attityd. Ursäkterna från dessa har varit många och förmågan att ta itu med problemets rot har varit beklämmande att åse!
Vissa saker måste i ett jämlikt land gälla alla dess medborgare. Som att för att få ersättning från a-kassan eller ekonomiskt bistånd måste man anmäla sig som arbetssökande. Personer i arbetsför ålder borde alltså alltid vara arbetssökande. Annars är de antagligen sjukskrivna och under behandling eller rehabilitering men med ekonomiskt stöd från Försäkringskassan. Så funkar det för vanligt folk.
Det seminariet handlar om är människor som vant sig vid att få ekonomiskt bistånd utan motprestation. Som tex kravet på dem att jobba efter förmåga. De vill, som jag ser det, ha en belöning för att de bara gör som alla vi andra skattebetalare. Socialsekreterare vill ha mer åtgärder att muta med. Sverige i ett nötskal.
Inför istället en form av Lösdriverilag och rätta upp, på vad sätt som behövs, de människor som hamnat i utanförskap på nya institutioner där det råder krav på arbetsträning och nykterhet. Då kanske man i verkligheten kan rädda en medmänniska i riktig nöd. Eftergivenhet och lågaffektivt bemötande är garanterna för misslyckande.